Finnegan's Hell - Drunk, sick and blue (CD)www.finneganshell.com
(Heptown Records)
När Finnegan's Hell bildades tyckte bandet att det absolut fbehövdes fler band inom Celtic punk genren. Jag älskar Irländsk folkmusik sedan länge men är väldigt kräsen, framför allt när det gäller de band som mixar irländskt med punk. Jag tycker att Finnegans Hell lyckas rätt bra, dom är långt ifrån lika exprimentella som t.ex Sir Reg men det gör inte mig något då jag tycker om det raka och det enkla. Musikaliskt passar det mig men jag stör mig lite på sången, jag vet dock inte om det är accenten eller rösten. Dom blandar eget material med låtar som Galway Races och Molly Maguiers, den senare tycker jag dom gör riktigt bra. Några andra saker jag tycker om är att dom inte spelar så förbannat snabbt, sen tycker jag verkligen att dragspelet fyllen en stor funktion. Jag har egentligen inte så mycket att gnälla över förutom sången som jag ändå trots allt står ut med. Skivan innehåller 10 låtar och jag skulle inte bli förvånad som Finnegan's Hell snart kommer att spela runt ute i Europa (läs Tyskland). Förvänta er inte något Dropkick Murphys, näe Finnegan's Hell låter mer som The Tossers, Blaggards och alla andra liknande band. Om jag ska anmärka på en sista pryl är det att Finnegan's Hell inte är särskilt orginella.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar