Recension: We'rewolf - Rest in pieces CD

We'rewolf - Rest in pieces CD 

Kontakt: Facebook

Horrorpunk från Tyskland, kan det vara något? Jo men jag tycker det även om skivan känns uppdelad i två delar. Skivan innehåller fyra låtar och de två första låter väldigt mycket amerikansk punk typ Social Distorion och The Distillers, ja det finns likheter i sången mellan Brody Dalle och We'refolfs sångerska Lizsanity Vironess. 

De två andra låtarna däremot har starkare spår av horrorock i sig. "Jill Valentine" har en fin touch av monsterpsychobilly och är nog skivans bästa låt. Den avslutande "Rest in pieces" är inte heller dum där whooo-partiet lyfter låten enormt, den är faktiskt riktigt bra. 

We'rewolf är utan tvekan ett intressant band och jag tror faktiskt att de har ännu mer att ge framöver. Gillar man Misfits, Rancid och Social Distortion och liknande band samt har ett tycke för skräcktexter bör man absolut ge We'rewolf en chans. De fyra låtarna har en speltid på nästan 14 minuter.

Recension: Glue Crew / Checking Line split-7"

Glue Crew / Checking Line split-7" 

Contact: Glue Crew Facebook

Poo-Poo Records

Här har vi en split-sjua där Österrike möter Finland i en riktig poppunkexplosion där influenserna förmodligen hämtats från 90-talets Amerika. Glue Crew representerar Österrike och de ska tydligen sjunga på riktig Salzburg-dialekt, i mina öron är det dock bara tyska och det är egentligen inte så bara. Det låter nästan bättre än den där amerikanska college-smörjan. 

Jag kan tänka mig att Glue Crew har lyssnat både en och två gånger på Bodyjar och No Use For A Name. Det är ungefär i den myllan det hela landar. Deras två låtar är förvisso lite småtrevliga men jag saknar attityd. "San Andreas" är dock mycket bättre än "Tequila Tampons". 

På den finska sidan hittar vi Checking Line och jag är ju inte sådär överdrivet förtjust i amerikansk collegepunk. Yellowcard, Good Charlotte osv, där har min gräns redan passerat. Det som gör att jag ändå kan lyssna på Checking Line är att ljudet är med garage än lyxig studio i Los Angeles och att det är lite falskt här och där. Sen tycker jag även att deras texter är ganska roliga. Men i det stora hela är det väldigt snällt.  

De här fyra låtarna är pressade på gul vinyl och även om inte jag riktigt hittar något spännande tycker jag att man kan kolla upp båda banden om man har en fäbless för amerikansk poppunk.