söndag 14 april 2019

Recension: Blossom Hill - Under the north star CD

Blossom Hill - Under the north star CD
www.facebook.com/blossomhillband/
Fast Decade Records

Jag fastnade aldrig för Green Day där på 90-talet när de verkligen slog igenom. Blossom Hill låter verkligen snarlikt jänkarna men i mina öron är det här bättre. Den här formen av amerikansk poppunk fungerar bäst för mig när jag gör något annat och har den som bakgrundsmusik. Jag kan liksom inte riktigt digga till den. Det som gör finska Blossom Hill bättre än Green Day är sången, jag tycker att Billie Joe Armstrong är så intetsägande medan Toni Kettinen har mer karaktär. Han får det att låta lite som det svenska skatepunkbandet Venerea.

Jag tycker absolut att denna trio från Helsingfors har potential att kunna nå långt utanför den finska gränsen. Även om det som sagt är bakgrundsmusik för mig hajar jag ändå till av vissa låtar. Till exempel är Walk Thru Fire och Last Rays Of Sun två ganska feta poppunklåtar. Allt som allt är det 41 välspelade minuter uppdelade på 14 låtar. Jag måste säga att även om det inte tilltalar mig till 100 % så tror jag att alla som gillar amerikansk poppunk kommer att gillar Blossom Hill.


fredag 12 april 2019

Recension: Teresa Banks - Bridges we build I Bridges we burn CD

Teresa Banks - Bridges we build I Bridges we burn CD
www.facebook.com/teresabanksband/

Fast Decade Records

Jag har inte jättebra koll på den finska scenen, men nog känner man till en del råpunkband därifrån. Teresa Banks däremot spelar klassisk skatepunk, eller melodiös hardcore om ni så önskar. Jag var ju väldigt inne på den musiken där på 90-talet och finnarna gör det så pass bra att jag känner mig som 15 igen. Bandet bildades vid årskiftet 2016/2017 och det är ingen hemlighet att Millencolin är en stor influens. De lyckas dock inte komma upp i samma klass som Örebrogiganterna och det var väl knappast förväntat. 

Det är något som saknas och jag tror det är variation. Sista låten Ghost Pain sticker ut, den är något lugnare och det gör mycket för helheten, för innan dess har trummorna smattrat ungefär likadant hela tiden. Men egentligen finns det inget att klaga över, gillar man 90-talets skatepunk är Teresa Banks något man bör lyssna på. Jag kommer absolut lyssna på den här skivan då och då. De sju låtarna spelas på 18 minuter och bäst är You're the problem och Ghost Pain.   





måndag 8 april 2019

Recension: Exhausted Cocks - Demonstrations copy 2019

Exhausted Cocks - Demonstrations copy 2019
exhaustedcocks@hotmail.com
Empty Floor Productions

Jag fattar ju att det här är väldigt influerat av Antiseen, Murder Junkies och liknande. Men det betyder inte automatiskt att det går hem i min stuga. Tanken slog mig vid ett tillfälle att fan nu börjar jag bli gammal, nu har jag svårt med stök och bök-punk. Men så lyssnade jag lite på Arsedestroyer och dom fungerar fortfarande, så det är helt enkelt bara Exhausted Cocks jag har svårt med. Jag tycker ändå att jag kan höra att de har någonting som jag tror folk som är inne på typ GG Allin kan digga. Själv blir jag bara stressad som fan. Men oavsett tycker jag om liveproduktionen för det skulle bli rätt trist med en superproduktion. 8 låtar 20 minuter vilket är lagom för mig. 



söndag 7 april 2019

Recension: Disfago - Snake.Triangle.Sacrifice CD

Disfago - Snake.Triangle.Sacrifice
https://disfago.bigcartel.com/

Vilket mangel alltså, jag vet inte riktigt var jag ska börja. Namnet kanske, vilket är en sammansättning av Discharge och Sacrofago. De kallar sig själva metalpunk med all rätt men jag kan inte komma på ett enda band som låter likadant. De lyckas dels att fånga den känsla som finns i black metal och band som Emperor men även det tunga och råa som till exempel Driller Killer har. Sen finns det även mycket death metal i gitarrslingorna. Det känns helt enkelt väldigt originellt och måste verkligen höras. 

Sen har vi nästa kapitel som gäller texterna. De kan vara ganska provocerande och det är egentligen upp till lyssnaren att tolka dem. För de ska inte tas på fullt allvar men är ändå tänkvärda. "The rarer the breed the tastier the flesh" är en rad som kan reta upp folk, själv ser jag hela låten Meat Quest som en känga till mördandet av djur. Och över lag finns det en ironi i texterna. Disfago är helt enkelt förbannat intressanta, både musiken och konceptet. 



fredag 5 april 2019

Recension: Dead Pollys - Strummerland CD

Dead Pollys - Strummerland CD
www.facebook.com/deadpollys
Too Loud Record

Stockholmsbandet Dead Pollys som har lirat både i USA och England har i sommar även en stundande Sverigeturné tillsammans med The Vibrators. De ligger med andra ord inte på sofflocket och väntar på att saker ska hända. Nu har de även sitt album Strummerland med i bagaget. Det handlar om solid punkrock med minst ett ben i 77-punken. Att det finns gott om rutin i bandet är det inget snack om. Kanske är det just det som är problemet, de klassiska rock n roll-riffen blir lite väl påtagliga där charm och originalitet sätts åt sidan. 

Skivan kickar iallafall igång bra med Not Alone sen blir det tyvärr en del trögflytande låtar innan skivans bästa låt The Parade drar igång, den bjuder dessutom in till allsång. Det är de mer ösiga låtarna som sticker ut, jag önskar bara att de kunde vara i majoritet för där är Dead Pollys riktigt bra. Men oavsett om de öser på eller kör med dämpade gitarrer håller sången utmärkt klass till musiken med både känsla och tyngd.

Skivans 11 låtar spelas på dryga 34 minuter och gillar man New York Dolls och Sator finns det en chans att man även vill lyssna på Dead Pollys. Är man inne på klassisk punkrock tycker jag att man ska ge bandet en chans. 



onsdag 3 april 2019

Recension: Nebenwirkung / Bombfors - Split CD

Nebenwirkung / Bombfors - Split CD
Nebenwirkung Facebook
Bombfors Facebook

Nebenwirkung bildades redan 1980 men är inget band jag hört tidigare. Därför var det intressant att lyssna på deras gamla material innan jag tog mig an den här skivan. De har dock utvecklats så pass mycket att det inte är nödvändigt att jämföra 1980 med 2018. Här har vi iallafall 8 låtar stundtals melodiöst och ofta aggressiv tysk harcorepunk. Nu fattar jag inte ett ord vad de sjunger om men musikaliskt känns det väldigt mycket anarkopunk typ Oi Polloi och Icons Of Filth fast med lite mer melodier. Men de håller de inte bara till en stil, för "Die Erde Brennt" är en lugnare punkdänga för att växla upp till thrashcore i "Tötet sie". Jag har aldrig riktigt fastnat för tysk punk men Nebenwirkung är inte alls fy skam.

Bombfors är ett band jag gillar skarpt och här har de blandat både äldre och nya låtar. De fyra första låtarna är inspelade 2018 och det känns som att Bombfors har sadlat om något. De har helt enkelt blivit råare och rakare. Inget fel i det men jag tycker ju att deras främsta vapen är melodierna, framför allt i refrängerna. Men det är inte helt bortblåst som tur är för Hjärtlösa Svin är riktigt bra. Av de fyra resterande låtarna är två hämtade från Casus Belli, bland dessa finns Arbetarklass som är Bombfors bästa låt. För de som inte hört Bombfors kan man väl säga att det är Asta Kask-influerad svensk punk och jag tycker de fortfarande att de är charmiga. 



fredag 29 mars 2019

Recension: Death By Horse - Reality hits hard

Death By Horse – Reality Hits Hard
www.facebook.com/deathbyhorse/
Second Class Kids 

Ju mer jag lyssnar på Reality Hits Hard desto mer betuttad blir jag. Det här albumet spretar inte riktigt lika mycket som debuten This too shall pass från 2016. Men den spretighet Death By Horse har är å andra sidan kanske något av ett signum för bandet. Som ett slags bevis på att de går sin egen väg utan en tanke på att försöka låta som något annat band. De gör det dessutom riktigt bra. Det jag framför allt vill trycka på är melodierna, energin och Jahnas sång. Tillsammans blir det en fullträff av lycka trots att texterna inte alltid är lyckliga. 

Det är svårt att dissekera musiken men i de mest ösiga och melodiösa stunderna tror jag att världens alla skatepunkare skulle bli lyckliga. Men det finns så mycket mer, som till exempel ”Bored” där de dragit in gospel, ”Little Boy” är en otroligt dansant skalåt och ”White Christmas” är lagom alternativrockig. Här finns nog något för alla men framför allt för de som gillar starka melodier blandat med härligt ös. 

Death by Horse har blivit rosade som ett fantastiskt liveband och det är absolut en styrka att kunna få in så pass mycket energi även på skiva. Med ett kryddmått fantasi är det inga problem att drömma sig in i en varm lokal där de ger allt på scen. Om inte den här skivan får några nomineringar (Manifest, Grammis) framöver måste någon avgå. De låtar som sticker ut lite extra är ”Narcissist”, ”Dear Jim” och ”Little Boy” men sammantaget är Reality Hits Hard ganska komplett.