söndag 29 januari 2017

Recension: Återfall - Plague (7")

(Recension från Tragedi #2)

Återfall - Plague (7")
aterfall666.bandcamp.com
(ppprecords@hotmail.com)

Det här är Återfalls andra 7". Denna gång släppt av PPP Records. Dom har fortfarande det där Driller Killer-soundet i sin musik. Kanske lite mer metal den här gången dock. På ont och gott. För mig är det mycket på gott, jag gillar verkligen Återfall. Råheten och den brutala kraften tilltalar verkligen mig. Och jag brukar inte gilla sånna här tunga mörka sångröster men det passar, mycket på grund av allt reverb. Allt passar ihop så perfekt. Jag är inte tokintresserad av metalcrust men vissa band lyckas och det tycker jag att Återfall gör. Jag tror att om Assück skulle spela crust hade dom låtit rätt mycket som Återfall. 


lördag 28 januari 2017

Recension: Trubbel - Gör om gör rätt (7")

(Recension från Tragedi #2)

Trubbel - Gör om, gör rätt (7")
http://trubbel.bandcamp.com/
(Alleycat records)

Jag har inte hört särskilt mycket av Trubbel tidigare. Trubbel är ett Göteborgsband och dom har den där klassiska Göteborgspunken ala Troublemakers och Attentat i sig. Hög klass håller dom också även om dom inte når ända fram till t.ex Troublemakers. Trubbel medverkade på Turist i tillvaron #2, och som ni vet får bara bra band vara med på de samlingarna, därför fick Trubbel vara med. Om man lyssnar på deras tidigare skivsläpp är det mycket mer rock n roll-feeling i den här skivan, liiite åt rockabillyhållet nästan på grund av gitarrerna. Jag gillar Göteborgspunken och jag tycker Trubbel ska fortsätta precis som dom gör, deras låt "Inget har hänt sedan sjuttiosju" är en av de bästa punklåtar jag hört på länge. Det är svårt att sitta still. 




fredag 27 januari 2017

Recension: Pastoratet - Sexpack (CD)

(Recension från Tragedi #2)

Pastoratet - Sexpack (CD)
www.pastoratet.se
(Idiot records)

Pastoratet är en ny bekantskap för mig. Och en riktigt postiv. Dom låter en hel del som gamla Cosa Nostra faktiskt. Det är 6 låtar på den här skivan och jag tycker om de allesammans. Jag har börjat tycka om när det inte är alltför många låtar på en skiva, man får liksom mer kontakt med hur bandet låter. Den här genren var som ni vet ganska populär på 90-talet och Pastoratet bildades faktiskt redan 1992 men hette Väs på den tiden. Deras punkrock är välspelad och i ett bra tempo med mycket melodier. På något sätt tycker jag mig också kunna höra lite NOFX i Pastoratet, framförallt i den bästa låten "Enligt säkra källor". Mången är de band som försökt sig på den här musikstilen, vissa har misslyckats men Pastoratet har lyckats. 



torsdag 26 januari 2017

Recension: Rännstensorkestern - Finns det hopp? (CD)

(Recension från Tragedi #2)

Rännstensorkestern - Finns det hopp? (CD)
http://rannstensorkestern.wix.com/rannstensorkestern
(I'm a second class kid)

Rännstensorkestern har medverkat på två av mina samlingar. Jag gillar dom verkligen. Dom spelar riktigt bra och skön punkrock med mycket gitarrmelodier. Dom låter faktiskt ganska orginella. Jag har inte direkt någon aning om hur gamla medlemarna är men det låter moget både i text och musik. CDn innehåller 9 låtar och tillhör ett av Sveriges mest intressanta band i denna genre. Dom kan tävla lite med Vånna Inget. Det finns verkligen en själ i musiken. Om jag ska jämföra Rännstensorkestern med några kanske det skulle bli Charta 77, även om Charta kanske kör lite mer rakt på. Med alla gitarr-riff och melodier blir det aldrig långtråkigt. Favoritsånger är "Kattsång" och "Förbrukat material".



Recension: Killbite - Brilliant hell (10")

(Recension från Tragedi #2)

Killbite - Brilliant hell (10" vinyl)
killbite@gmx.de
www.breakthesilencerecords.com

Det ligger en grå och dyster känsla över Killbite. Texterna, musiken och omslaget har så många nyanser av svart och grått och det är bara mysigt. 6 låtar allt som allt och det är helt perfekt för mig eftersom jag lätt blir uttråkad av för många låtar. Dessutom är Killbite riktigt dynamiska, jag har inget problem att köra den här skivan om och om igen. Musiken då, jag tycker dom påminner lite om Tragedy och Wolfbrigade blandat med lite dödsmetall. Som sagt, förortsmiljön på omslaget är riktigt mysigt, jag vet inte varför jag älskar det här gråa, men nu är det helt enkelt så. Ljudet är så powerfyllt och mäktigt, det här är brutalt från början till slut. Killbite är från Bremen men jag gissar på att mycket influenser kommer från Sverige. Missa inte intervjun i Schizo Fanzine 10.



onsdag 25 januari 2017

Recension: Djävulen Möblerar Om - Universum i en kub (7")

(Recension från Tragedi #2)

Djävulen möblerar om - Universum i en kub (7")
www.facebook.com/DjavulenMoblerarOm
(jerrykobramusik@gmail.com)

Jag har aldrig hört talas om Djävulen Möblerar Om förän jag fick den här skivan. Jag kan inte heller hitta särskilt mycket info om dom. Jag vet inte ens riktigt om det är ett band eller om det är ett nytt projekt av Malte från Malte X. Det är två låtar på den här skivan och ingen av dom gör mig särskilt glad i hågen. Jag får lite Coca Carola-känslor och jag skulle inte bli förvånad om Beat Butchers en dag tar tag i det här bandet. Det är alltså Svensk vanlig punkrock. Men det är klart, jag ska inte såga ett band jag bara hört två låtar med, däremot kan jag såga den här skivan och hoppas att dom blir bättre i framtiden. 



Recension: Finnegan's Hell - Drunk, sick and blue (CD)

(Recension från Tragedi #2)

Finnegan's Hell - Drunk, sick and blue (CD)
www.finneganshell.com 
(Heptown Records)

När Finnegan's Hell bildades tyckte bandet att det absolut fbehövdes fler band inom Celtic punk genren. Jag älskar Irländsk folkmusik sedan länge men är väldigt kräsen, framför allt när det gäller de band som mixar irländskt med punk. Jag tycker att Finnegans Hell lyckas rätt bra, dom är långt ifrån lika exprimentella som t.ex Sir Reg men det gör inte mig något då jag tycker om det raka och det enkla. Musikaliskt passar det mig men jag stör mig lite på sången, jag vet dock inte om det är accenten eller rösten. Dom blandar eget material med låtar som Galway Races och Molly Maguiers, den senare tycker jag dom gör riktigt bra. Några andra saker jag tycker om är att dom inte spelar så förbannat snabbt, sen tycker jag verkligen att dragspelet fyllen en stor funktion. Jag har egentligen inte så mycket att gnälla över förutom sången som jag ändå trots allt står ut med. Skivan innehåller 10 låtar och jag skulle inte bli förvånad som Finnegan's Hell snart kommer att spela runt ute i Europa (läs Tyskland). Förvänta er inte något Dropkick Murphys, näe Finnegan's Hell låter mer som The Tossers, Blaggards och alla andra liknande band. Om jag ska anmärka på en sista pryl är det att Finnegan's Hell inte är särskilt orginella.