måndag 3 mars 2014

Info: Tragedi #2

Ja det går framåt. Det går så mycket framåt så att jag har fått lägga till totalt 12 sidor. Så nu är jag uppe på 44 sidor. Anledningen till detta är för att jag har smugit in 2 band till. Det är Sir Reg samt att Tatuerade Snutkukar kommer att finnas med.

Alltså jag är så nöjd med det här numret, dels är jag nöjd med innehållet men jag är även nöjd med layouten, visst det är inget extraordinärt men jag har fått till det så som jag själv vill att ett fanzine ska vara. Det är väldigt mycket läsning och faktiskt mycket intressant läsning och en enligt mig bra blandning av band. Sen tycker jag även att det är en bra mix av seriositet och lättsamhet. De medverkande banden är: Filthy Charity, Oi Polloi, Sir Reg, Strindberg Som Tortyr, Tatuerade Snutkukar, Dementia Fanzine.

Nu återstår det endast ett par småprylar. Sen ska jag skicka iväg den för kopiering. Det tackar jag Henrik för som fan. Om jag har gett honom inspiration till att köra igång med sitt fanzine igen så har han verkligen skänkt mig otroligt mycket mer fanzineskaparglädje med tanke på att det blir pappersfanzine nu.




Intervju: Sir Reg


Den här intervjun är kapad rätt mycket, hela kommer att finnas i Tragedi #2. Det är trummisen Erik som svarade på mina frågor. Gillar man "Paddypunk" och inte har hört Sir Reg är det dags att lyssna på dom nu, dom tillhör trots allt den övre delen av de bästa banden inom genren. Well....vi kör... 

Tja Erik! Du kan väl börja med att berätta hur bandsättningen ser ut i dag, ni har ju bytt en del medlemmar sedan bandet bildades. Givetvis vill jag och läsarna höra lite snaskiga detaljer om er också.

Tja! Det kan jag absolut göra. Bandet består idag utav Brendan Sheehy på akustisk gitarr och sång, Karin Ullvin på fiol, Chris Inoue på elgitarr, Jesper Lundh på bas och mig, Erik Dahlqvist på trummor. Vi har haft en del medlemsbyten de senaste åren, det stämmer. Det beror helt enkelt på att turnerandet inte riktigt passar alla. Största skillnaden på uppsättningen idag mot förut är att Mats (som spelade bouzouki med oss) inte är med längre. Han kom på att han ville börja plugga, vilket vi så klart respekterar till 100%. Vi får se om vi kommer ta in någon ersättare eller inte, om det dyker upp någon lämplig kandidat så kan det bli så, men vi avvaktar tillsvidare.



Ni släpper skiva på skiva och det blir succé varje gång. Vad är det som gör er bättre (enligt t.ex Paddyrock.com) än de övriga banden i genren? Och den här genren blir bara större och större, vilka band tycker du tillhör de bästa?


Bra fråga. Jag vet inte om vi är bättre än dom andra, det är svårt att jämföra musik, men jag tror absolut att det vi gör sticker ut från mängden! Jag tycker att vi hittar vårt eget sound mer och mer för varje platta vi släpper. Sen vet jag att John på paddyrock.com är ett stort och väldigt viktigt fan av bandet. Vi är hittills dom enda som har fått utmärkelsen "Album of the year" på 3 skivor i rad av siten. Det är sjukt stort för oss, speciellt med tanke på att Paddyrock.com är världens ledande sida inom genren. Det finns fler band i genren jag gillar! Två grymma band, som dessutom ligger på samma bolag som oss är: The Ramshackle Army och Lexington Fields. Överlägsna alla andra tycker jag att Flogging Molly är.

Hur tycker du att samarbetet med Heptown går? Kommer dom att släppa nästa skiva också?

Det funkar bra! HepTown har option på en skiva till, vilken dom vill utnyttja. Sen exakt hur det kommer att gå till vet vi inte än. Vi kommer att turnera ett tag med senaste plattan först, så får vi se vad som händer sen.

Ser ni er själva som ett punkband eller om du får beskriva er i ett par ord, hur blir det då?

Det är en sjukt svår fråga.. Man måste väl egentligen inte sätta namn på det, men keltisk punkrock ligger nog närmast, även fast jag tror att rockdelen tagit över mer på de senare plattorna. Punkinfluenserna finns ju fortfarande där, så klart. Alla medlemmar i bandet lyssnar på olika musikstilar, det är såhär vi låter när vi spelar tillsammans,

Många band kör ju ofta en hel del covers på irländska låtar, ni verkar mest satsa på era egna alster men händer det att ni kör några klassiker, vilka i sånna fall? Brukar publiken ropa efter några speciella låtar, era eller covers?

Det är väldigt vanligt inom genren att banden kör covers, men det gör inte vi. Det har hänt att vi har tagit till Wild Rover någon gång när det har varit något tekniskt missöde på scen, men det har vi sluppit på ganska länge nu. Nu på senare tid när vi lirat i Sverige vill folk höra Emigrate. Annars så är Drink Up Ya Sinners och Feck The Celtic Tiger från första plattan, Dublin City, Far Away, A Sign of The Times och Bolloxology från den andra som folk mest velat höra. Det ska bli kul att komma ner i Europa igen och se vad folk vill höra där! Förhoppningsvis har den senaste plattan sjunkit in ännu mer där nu!


Måndagsklubbens Magnifika Musikstund

Så vad är nu detta? Jo, Måndagsklubbens Magnifika Musikstund är egentligen inget speciellt. Jag kommer varje måndag att slänga upp tre Youtubeklipp med olika Svenska punkband/låtar som jag tycker är alldeles magnifika. Det kommer att vara både aktiva och icke aktiva band.

Kontaktlim - Kom igen.
Det här är ett gammalt Eskilstunaband som jag hittade på den finfina samlingen "Vi äro huliganer" med idel E-tunaband. Riktigt bra samling faktiskt. Blandat med punk, new wave och lite reggae.




Sötlimpa - Kalle Kung
Dessa Göteborgare var aktiva under den första halvan av 80-talet. Jag förstår inte varför jag inte lyssnare oftare på Sötlimpa, dom är ju så förbannat bra.




Total Armsvett - Hjärndöda politiker

Det här är alltså det band som senare blev Disarm. Jag gillar den här gamla kaosiga ljudbilden där trummorna bara matar på utav fan.

Gigrapport: No Fun At All och Irritation, Västerås


Mark skrev den här recensionen av en spelning jag gärna gått på. Tur att han var där så vi andra får en liten rapport över hur det förflöt. Vill ni själva bidra med gigrapporter eller vad som helst, hör bara av er då till tragedifanzine@hotmail.com.


No fun at all, Irritation, Bankiren 22 februari 2014.


Jag hade en kraftig aning när det blev officiellt att No Fun at All skulle besöka Bankiren att det skulle bli slutsålt. Och så blev det mycket riktigt, krogen stängde förköpet online vid lunchtid på dagen för evenemanget och lät de runt sista 50 biljetterna ligga i dörren. Publikmässigt så dominerade folk från bruksorterna i Västmanland, också detta hade jag tippat på. Det kändes som om många var gamla vänner och släktingar till bandet och kanske inte direkt är sådana som lyssnar på så mycket punk i normala fall (jag säger det helt utan värdering). Det var lite samma gällande folk från Västerås, jag såg många som nog mest var där för att återuppliva gamla minnen från 90-talet, sådana man inte ser så ofta på punkspelningar annars numera.

Detta, om det nu är en korrekt analys-gjorde kanske att parningen mellan NFAA och Irritation inte var den bästa. Förbandet från Sala/Västerås brände i alla fall av i mitt tycke sjyst käng/crust med låtar om härliga instanser som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, mot Sverigedemokraterna och en cover på Totalitär bland annat.



Oväntat snabbt efter att dom hade gått av scenen så gick NFAA på, annars brukar det ofta dröja ganska länge mellan förband och huvudakt. Jag som inte är mycket för nostalgi personligen men de som sökte just det blev nog inte besvikna, då bandet körde låtar från i princip alla sina albums och ep`s från deras mest aktiva period. Det var ett djäkla röj från låt ett med en massa allsång från publiken och mycket folk som hela tiden halvlåg på scenen. Mest respons fick Where`s the truth, som tyvärr var den enda låten de körde från debut-ep`n Vision - inte för att jag på något sätt var besviken på låtarna de körde men girig vill alltid ha mer så, jag hade gärna hört någon till från just den skivan. Dock så förstår jag inte varför en del ropade efter covers som bandet inte ens kört, efter att en herre ropat 3-4 gånger efter låtar av Pennywise så sa Ingemar:

Vill du höra Pennywise så får du lyssna på Pennywise.

Avslutningen på denna kanonspelning blev inte helt oväntat Master Celebrator och deras tolkning av Alkohol av Gang Green. En bra kväll på alla sätt och vis, kul att se äldre band som fortfarande visar samma spelglädje som när det begav sig och inte visar något tecken på att trappa ner tempomässigt

Tragedi Fanzine blogg

Hej! Nu har jag precis öppnat den här bloggen. Här kommer all info om Tragedi Fanzine att publiceras. För mer info eller kontakt, klicka på länken ovanför. Tragedi är mitt fanzine på Svenska. Vill ni byta länkar? Hör av er med adressen till din sida - tragedifanzine@hotmail.com