Jerrys Farsa - Radhustyrann (CD) http://www.jerrysfarsa.n.nu/ Buzzbox Records Det är alltid kul när intressanta band släpper nytt. Jag tycker att Radhustyrann är en bra uppföljare till Knallpulverpunk som släpptes förra året. Totalt är det bandets fjärde skiva. Det är för lätt att bara trycka in Jerrys Farsa i ett trallpunkfack. Jag skulle snarare säga att de är Sveriges svar på Toy Dolls. Det finns en lekfullhet både i musik, texter och låttitlar vilket är befriande i en värld fylld av allvar på ena kanten och elände på den andra. Jerrys Farsa bjuder på ett bra ös som får mig att tänka lite på låtar som "Linoleum" och "The Moron Brothers" med NOFX. Jerrys Farsa är en trio men de lånar in en hel del gästmusiker och första låten kickar igång mäktigt med trumpet och trombon. Blåssektionen är återkommande och fyller en bra funktion. Jag gillar verkligen experimentlustan där de kan slänga in ett mollackord där det förväntas dur. Det är ganska små medel som gör det effektfullt och originellt. Totalt är det 13 spår på skivan med 30 minuters speltid. Och det är en bra skiva rakt över men allra bäst gillar jag "Aldrig en Audi" för att det är så mycket Jerrys Farsa, "Burkmat och Ernst" för rock n roll riffen och "Silvertejp och Daim" för Johannas sånginsats. Jag gillar egentligen allt med Jerrys Farsa förutom Sikens primalskrik som kommer då och då men det är skitsamma eftersom han utöver det sjunger bra.
Supertonic Sound Club - Please don't ask / I need you www.facebook.com/supertonicsoundclub A message to you records Återigen har skivbolaget AMTY Records släppt en singel med niomannabandet Supertonic Sound Club från Dublin. Och precis som allt där AMTY har ett finger med handlar det om hög kvalitet. Då jag inte hört Supertonic Sound Club tidigare blev det här en intressant överraskning. De kickar igång starkt med "Please don't ask". En upptempolåt med rötterna i 60-talets pop och soulmusik. Det finns dessutom ett lager med funk som mycket tack vare basgångarna ger låten ett skönt gung. Det är svårt att inte tänka Motown, att inte tänka Mary Wells eller The Supremes. Supertonic Sound Club har dock ett mer modernt sound som jag gillar. På B-sidan hittar vi "I need you". Det är en lugn soulballad i stil med The Marvelettes hit "Forever". Låten kan tyckas avskalad men blåssektionen och orgeln väldigt mycket nytta. 1963 hade förmodligen "I need you" legat på diverse topplistor runt om i världen. Jag måste hylla den svenska sångerskan Kristina Glasnovic vars fylliga och mjuka röst passar perfekt till musiken. Att Supertonic Sound Club även har gjort några skalåtar tidigare gör att jag vill dra paralleller till den underbara spanska gruppen The Pepper Pots. Båda banden blandar ska och 60-tals pop/soul på ett fantastiskt sätt. Baktakten är dock utelämnad på den här skivan. Här har vi iallafall en upptempolåt och en ballad vilket gör helheten suverän. Båda låtarna gör ett starkt intryck och skivan går på repeat. Man vill liksom bara ha mer. Snacka om att kunna arrangera låtar på bästa sätt.
Kardinal Synd - Baltic City (10") www.facebook.com/kardinalsynd/ Second Class Kids Records Alltså det är 50/50 när det gäller trallpunk, antingen bra eller jobbigt dåligt. Kardinal Synd från Umeå lägger sig utan problem på den positiva sidan. De står inte för den där klämkäcka trallpunken utan satsar mer på att ösa på. Och det gör de bra, i samma anda som Cosa Nostra, Slutstation Tjernobyl och många av de bättre banden som fanns på 90-talet och fan om det inte finns lite DLK när de öser på som bäst också. Hur som helst sätter sig låtarna väldigt fort och det är ett gott betyg. Jag vill nog placera Baltic City på min topp-10 lista när det handlar om svenska melodiösa punkskivor. Det finns helt enkelt inte en enda dålig låt. Kardinal Synd bevisar att det går att låta seriösa i en genre där så många band har tramsat. Texterna handlar om allt från Umeå, nazister och män men textmässigt gillar jag verkligen "Har inte tid" för att den är mest personlig. Det är den och "Baltic City" som kommer snurra mest här hemma och det kommer ske ofta. Skivan har en speltid på 15 finfina minuter.
Menudå - Tänk lite själv (CD) www.facebook.com/menuda.hbg Second Class Kids Det är inte ofta band beskriver sin musik på ett sätt jag helt och hållet kan hålla med om. För Menudå är verkligen skatepunk på svenska. Så vad är egentligen skillnaden mot trallpunk kan man fråga sig? För mig som är musikteoretisk värdelös är det känslan, takt och riff. Melodierna är däremot många gånger de samma. Att jag älskar tidig 90-tals skatepunk och att Menudå från Helsingborg sjunger på skånska är två aspekter som borde få mig att gilla den här skivan. Men det bär inte hela vägen, de når inte den kvalitet som t.ex Sardo Numspa i sanna genre gör. För mig är det för mycket Skumdum, ett band jag aldrig klarat av. Det finns helt enkelt ingen attityd varken i musiken eller i sången. Jag tycker trots allt att första låten "Vafan?!" har någonting, mycket på grund av växelsången i verserna. Skivan spelas igenom på 7 ganska trötta minuter.
Constant Fear - Media loves a revolution / Frenetix - Extinction split-CD Constant Fear - Facebook Frenetix - Facebook Shatterpunx Records Constant Fear bildades redan 1981 och släppte bara några demos på den tiden. Den nuvarande sättningen har spelat tillsammans sedan 2003 och släppt två album före den här splitten. Constant Fear spelar ganska traditionell anarkopunk i stil med Icons of filth och Oi Polloi där det finns tydliga spår av hardcorepunk. Jag föredrar den här hårdare anarkopunken framför de klassiska banden typ Crass och The Mob. Bra band förvisso men de slaktades av vidriga 80-talsproduktioner. Constant Fear är tunga, arga och riktigt bra. I vanlig ordning är det staten, polisen och krigshetsare som får smaka på bandets vrede. "Millions will die from billions in arms deals" och "Media loves a revolution" håller riktigt hög klass. Jag har dålig koll på Frenetix men precis som Constant Fear verkar de vara från Glasgow. De spelar också anarkopunk men har mer inslag av crust och även en del metal och thrash. Deras fyra låtar är i mina öron något ojämna men samtidigt är "War machine" hela skivans bästa låt och skulle lätt kunna ha varit med på Discharges - Hear Nothing, See Nothing, Say Nothing. Jag tror även att den som gillar Aus Rotten skulle gilla Frenetix. Det här är två band som kompletterar varandra på ett bra sätt och även om det inte finns något som direkt sticker ut har båda banden ett par riktigt fina höjdpunkter. Skivans speltid ligger på drygt 30 minuter. Constant Fear - Millions will die
Det är alltid kul när intressanta band släpper nytt. Jag tycker att Radhustyrann är en bra uppföljare till Knallpulverpunk som släpptes förra året. Totalt är det bandets fjärde skiva. Det är för lätt att bara trycka in Jerrys Farsa i ett trallpunkfack. Jag skulle snarare säga att de är Sveriges svar på Toy Dolls. Det finns en lekfullhet både i musik, texter och låttitlar vilket är befriande i en värld fylld av allvar på ena kanten och elände på den andra. Jerrys Farsa bjuder på ett bra ös som får mig att tänka lite på låtar som "Linoleum" och "The Moron Brothers" med NOFX. 
