onsdag 28 november 2018

Recension: Deny - Parastie paradise CD

Deny - Parasite paradise CD
www.deny.nu
Red Truth Records

Deny var ett sånt där band som dök upp då och då i de tuffare fanzinen  i mitten av 90-talet. Så de har på något sätt alltid funnits med mig även om jag kanske bara hört någon enstaka låt tidigare. Efter att ha legat på is ett bra tag bestämde de sig för att börja mangla igen. Tack för det! 

Skivan innehåller åtta låtar, eller nio om man kör på CDn med en bonuslåt. Jag minns hur otroligt råa jag tyckte att Disfear lät när de släppte Soul Scars 1995. Nu har jag fått den känslan tillbaka, Parasite paradise är så brutalt rå och bra. Det är där i världens bästa träsk av 90-talskäng som Deny är placerade. 

Deny levererar hardcore av högsta klass, knappast innovativt men ändå så bra. Introt till första låten Inbred Insanity berättar vad som väntar och när låten drar igång är det ren magi. Även om alla låtar är pärla vurmar jag lite extra för Bring me down. Den är så snyggt byggd. Bonuslåten då? Jo, Fight Back (2018) är så bra att det är värt att skaffa CDn bara för den. Det är alltid kul när band drar in gästsångare och här är det en hel busslast som har varsin roll i refrängerna. 

Det här är en dryg kvart högkvalitativ käng-hardcore och när en skiva är så här pass bra kan jag inte annat än att rekommendera den. Och jag tackar för att Deny är tillbaka. 

måndag 26 november 2018

Recension: Grå Vardag - Vi tackar för visat intresse... 7"

Grå Vardag - Vi tackar för visat intresse och fortsätter spela punk 7"
www.facebook.com/Gravardag/
No Bullshit Live and Records


2017 släppte Grå Vardag albumet Allting är grått, jag tyckte att det var riktigt bra svensk punkrock, därför var det med stor nyfikenhet jag tog mig an deras nya EP. Den är precis lika bra som albumet om inte bättre, produktionen är lite råare vilket jag tror gynnar låtarna. Grå Vardag är ett otroligt intressant band där en hel del påminner om KBD-punk i stil med vad Slyngel Rekords och Re-Ken Records släpper. Tidig 80-talspunk blandas med starka streetpunkinfluenser. Sen är det dessutom väldigt allsångskompatibelt och melodiöst utan att bli för trallalalligt. 

När det gäller texterna är de kompromisslösa, kängor delas ut till höger och vänster, så länge man inte själv hamnar där så är de rätt roliga. Grå Vardag behöver inte kategoriseras, det är ren jävla punk till 100%. De fyra låtarna spelas igenom på 8 minuter och jag tycker Vendettor och Jävlas ni med oss håller riktigt bra klass. Det är riktigt bra ös rakt igenom och jag uppmanar alla att skaffa den här EPn.




måndag 19 november 2018

Recension: Sista Anslaget - Skenheligt CD

Sista Anslaget- Skenheligt (CD EP)
www.facebook.com/sistaanslaget/

Sista Anslaget från Linköping är en ny bekantskap för mig och en ganska trevlig sådan. De beskriver själva sin musik som streetpunk/Oi! men jag tycker kanske att det finns ännu mer hardcore i stil med Agnostic Front och Blood For Blood. Sen går det inte riktigt att jämföra dessa giganter med Sista Anslaget rent kvalitetesmässigt. Men de gör det ändå bra. 

Dag har en röst som passar bättre till de snabbare och råare låtarna för då kan jag tycka att det låter som han gör sig till, att han försöker härma tuffa brittiska dialekter typ. Då är det bättre när han bara vrålar på istället. Sista låten Bastard Sons skulle kunna vara riktigt bra om det inte vore för att de försöker låta som skottar. Det kunde varit en rolig grej på en hemmafest kanske men tyvärr blir det lite skämskudde här. 

Men skitsamma, skönhetsfläckarna täcks rätt bra av öset i första låten Oi! och andra låten Suicidebomber for the salvation army. Ge Sista Anslaget en chans. De har potential att bli riktigt vassa i framtiden för det finns intressanta idéer och så länge de faktiskt bara kör utan att försöka låta som något annat band.