Kränkt & Sänkt - Trött på trall CD
www.facebook.com/kranktochsankt/
Trots att Kränkt & Sänkt släppt en del prylar tidigare är det här min första bekantskap med bandet. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till bandet. Texterna är starkt antirasistiska och musiken är inte alls dålig. Men sen kommer vi till sången, jag tror det är två sångare och den ena låter tyvärr värre än den andra. Den ena med ett halvfalskt primalvrål som skär in i märgen och den andra growlar sönder mitt psyke. Jag blir helt enkelt tvungen att lyssna i omgångar för att kunna ta mig igenom låtarna.
Skivans bästa låt är "Ära vare" som skulle kunnat vara med på vilken samlingskassett som helst på 90-talet. Den låten är det hyfsat normal sång på dessutom. Även deras cover på Astas "Patriarkatet" fungerar helt ok. De sju låtarna har en speltid på 18 minuter. Jag tycker ärligt talat att man ska ge Kränkt & Sänkt en chans, för någon måste ju faktiskt gilla det här.
Herr Gårman - Frånvarande CD
www.facebook.com/HerrGarmanswe/
Ibland händer det att ett band faller mig i smaken efter bara några sekunder. Herr Gårman är precis ett sådant band. Deras inledningslåt "Framtidsdystopi" är magnifik, den påminner lite om Babian. Det är just skånskan som lyfter Herr Gårman ett extra pinnhål. Musikaliskt blandar de poppig punk med mer ösig punk och de lyckas riktigt bra med kombinationen.
Jag skulle inte bli förvånad om de har tänkt igenom arrangemangen både en och två gånger för låtarna är riktigt snygga. Det är likadant med texterna, "Var dig själv" är en viktig låt som handlar om utseendefixering och mobbning. Som avslutning bjuder de på humor i rock n roll-stänkaren Vegan.
Trots att det egentligen bara handlar om svensk punkrock har ändå Herr Gårman flera intressanta lager. Därför tror jag att vare sig man gillar tidig svensk punk som GLO och P-Nissarna eller 90-talets trallpunk finns det stora chanser att gilla Herr Gårman. Allt som allt handlar det om 5 låtar som spelas på en kvart. Jag kör den iallafall skivan på repeat eftersom den är så pass bra.
Ein Zwei Die! / Shaking Heads split-7"
www.facebook.com/einzweidie.gbg/
www.facebook.com/SHAKINGHEADSGBG/
www.facebook.com/flyktsodafanzine/
Flyktsoda är inte bara ett väldigt bra fanzine, det är även en skivlabel. Den här splitten är släppt på Flyktsoda och i vanlig ordning handlar det om kvalitet. 2017 släpptes Shaking Heads självbetitlade album och nu är de tillbaka med två nya låtar. Det är två välarrangerade låtar där garagerock är en komponent och punkrock den andra. Rock n roll på hög nivå alltså. Precis som jag skrev om deras album har de en fantastisk sångerska i Jenny. Hennes röst är som gjord för deras musik, den har både styrka och melankoli i sig och det är något jag älskar. Trots att tempot inte är maximalt så har båda låtarna ett imponerande driv.
Om Shaking Heads är strålande är Ein Zwei Die! fenomenala. Här är det två akter i underbart vemodig punkig rock n moll. Myntade jag ett nytt uttryck nu? Jag är så imponerad av exakt allt, från hur musiken är uppbyggd till produktionen som faktiskt luktar lite Dead Kennedys. Efter att ha kört skivan på repeat vill jag bara ha mer, och det finns faktiskt mer på deras Bandcamp. Underbart! Även Ein Zwei Die! har en bra sångerska med stark röst samtidigt som den känns lite fragil på ett fint sätt. Och med växelsången i Get Fuzzy stiger betyget ännu mer. Jag är kär.