Death By Horse – Reality Hits Hard
www.facebook.com/deathbyhorse/
Second Class Kids
Ju mer jag lyssnar på Reality Hits Hard desto mer betuttad blir jag. Det här albumet spretar inte riktigt lika mycket som debuten This too shall pass från 2016. Men den spretighet Death By Horse har är å andra sidan kanske något av ett signum för bandet. Som ett slags bevis på att de går sin egen väg utan en tanke på att försöka låta som något annat band. De gör det dessutom riktigt bra. Det jag framför allt vill trycka på är melodierna, energin och Jahnas sång. Tillsammans blir det en fullträff av lycka trots att texterna inte alltid är lyckliga.
Det är svårt att dissekera musiken men i de mest ösiga och melodiösa stunderna tror jag att världens alla skatepunkare skulle bli lyckliga. Men det finns så mycket mer, som till exempel ”Bored” där de dragit in gospel, ”Little Boy” är en otroligt dansant skalåt och ”White Christmas” är lagom alternativrockig. Här finns nog något för alla men framför allt för de som gillar starka melodier blandat med härligt ös.
Death by Horse har blivit rosade som ett fantastiskt liveband och det är absolut en styrka att kunna få in så pass mycket energi även på skiva. Med ett kryddmått fantasi är det inga problem att drömma sig in i en varm lokal där de ger allt på scen. Om inte den här skivan får några nomineringar (Manifest, Grammis) framöver måste någon avgå. De låtar som sticker ut lite extra är ”Narcissist”, ”Dear Jim” och ”Little Boy” men sammantaget är Reality Hits Hard ganska komplett.
Lastkaj 14 - Stormar (CD)
www.facebook.com/Lastkaj14/
Second Class Kids
Lastkaj 14 bildades en bit in på 00-talet. Vid den tiden var mitt intresse för trallpunk ganska svalt. Det fanns ju ändå inget band som skulle kunna komma nära DLK eller Räserbajs. Det är även en anledningarna till att mitt intresse för Lastkaj 14 varit svalt. Men sen kom deras album Becksvart 2017 och då hände något, helt plötsligt var Lastkaj 14 faktiskt intressanta. Mycket tack vare att Ammy fick en framträdande roll. För så vitt jag förstår var det när Stormar släpptes 2015 som hon först dök upp i bandet. Och nu har alltså Second Class Kids släppt Stormar på nytt med ny mix och mastring.
Det är inget snack om att Lastkaj 14 skriver högkvalitativ melodiös punkrock. Det är tight, välarrangerat och genomtänkt. Men jag har fortfarande ganska svårt för grabbarnas sång, framför allt när de högsta tonerna tas. Det blir för mycket hårdrock då. Så för min del har Ammy en stor betydelse för att jag gillar bandet nu. Därför är Tjuvtricks och rackarspel skivans bästa låt. Sen tycker jag att dragspelet och fiolen tillför en hel del. Bara för att det till slut blev tröttsamt med folktoner i trallpunken på 90-talet betyder inte att det inte kan fungera nu. Dessutom används det ganska sobert här.
Jag tror faktiskt att jag skulle ta till mig den här skivan bättre med LP-versionen, då hade jag fått en paus mitt i och kunnat reflektera mer. För efter 20 minuter tappar jag lite fokus trots att musiken är väldigt varierande. Till skillnad mot förstapressen av Stormar på Bells On Records innehåller den här pressen två bonuslåtar och en total speltid på dryga 44 minuter. Det här är ett givet köp för alla som diggar Lastkaj 14.
Desertörerna - Rödvin & Betong LP
www.facebook.com/Desertorerna/
D Records
Jag gillar ju klassisk punkrock där rötterna från 77-punken hörs tydligt. Det är någonstans där som man kan placera de fyra farbröderna i Desertörerna. Typ som The Lurkers, The Boys, The Damned och Sex Pistols. Ja det är faktiskt ganska medryckande. Sen har vi då sången, jag kan tänka mig att det är en vattendelare. Själv är jag inte jätteförtjust i den. Det låter lite som att skivan spelas på aningen för många varv och det blir väldigt snällt.
Sen skulle jag inte ha något emot att de ökade tempot på någon låt, med tanke på att låtarna känns uppbygda på samma sätt flyter allt ihop en hel del. Det blir liksom inte något som direkt sticker ut, vilket kan behövas på en fullängdare. Nåväl, att slänga in ett par låtar på ett blandband hade fungerat bättre för mig för det svänger trots allt. De 13 låtarna spelas på 37 minuter och har man en förkärlek för ganska snäll punkrock tycker jag man ska ge det en chans. Skivan är begränsad till en upplaga på 300 ex så sätt fart.
DOKA - Separate ways
www.facebook.com/Dokapunkrock/
AMTY Records
Jag hade aldrig riktigt hört DOKA tidigare och därför gick mina tankegångar genom två faser. Den första var att det här är ju inte riktigt punk. Något som fick mig att tänka om och gå in i fas 2 och då växte skivan enormt. Det fick mig även att lyssna igenom deras tidigare material som påminner mycket om Social Distortion. Men till den här skivan har det hänt en hel del. Visst finns det starka undertoner av punk men sen finns det väldigt många fler lager. Sättet som DOKA knyter ihop det på är imponerande, ja snudd på genialiskt.
DOKA låter inte som något annat band även om det finns spår av Fugazi, The Cure och kanske till och med Broder Daniel fast mycket punkigare. Det som fångar mig starkast är alla melodier i moll, de sätter sig som en smäck. "Victims of our times" skulle kunna vara en hitlåt på Ebba Gröns självbetitlade album från 1982. Den här skivan har idel starka låtar där "Leave it behind" är allra bäst. Det här är drygt 33 minuter ren njutning och en kandidat till topp-10 över årets bästa recenserade skivor.
Death By Horse – Reality Hits Hard
