The Social Bombs - Waste another day LP
www.facebook.com/thesocialbombs/
Jag tycker att The Social Bombs är ganska charmiga. Det låter lite som om tidiga Randy skulle ge sig på att spela streetinfluerad punkrock. Främst är det väl sången som påminner om Randy. När jag ändå är inne på sången kan jag tycka att den andra sångaren kunde fått lite mer ansvar. I längden kan nämligen sången bli något enerverande. The Social Bombs har en 90-talsvibb jag inte riktigt kan sätta fingret på men de skulle helt klart platsa på en random punksamling från 1996.
Här har vi iallafall kompromisslös punkrock med trevliga melodier. Med kompromisslös menar jag att det låter som de spelar precis vad de känner för utan att försöka låta som något annat. Det är kanske därför det är svårt att hitta något band att jämföra The Socials Bombs med. Men till slut hamnar jag någonstans mellan amerikanska No Use For A Name och brittiska Major Accident. Då skiljer det sig ändå en hel del mellan de banden. I grund och botten handlar det ändå om genuin punkrock. På det klassiska blandbandet hade jag tryckt in "Burning the bridges" och "Boredom blitz" som är två riktigt bra punklåtar, den sistnämnda skiljer sig även en del mot deras andra låtar. Ge Umegrabbarna en chans!
Kardinal Synd - Andrahandssorteringen CD
www.facebook.com/kardinalsynd/
Second Class Kids Records
Kardinal Synds tiotummare Baltic City seglade upp på en tredjeplats över de skivor jag recenserade 2018. Nu är de tillbaka med en fullängdare och de 12 låtarna följer upp Baltic City på bästa sätt. I dagens samhälle där extremhögervindarna blåser hårt behövs ett band som Kardinal Synd. När trollen försöker få PK att vara något dåligt visar umeåbandet att PK istället är något bra. För hellre PK än SD.
Musikaliskt känns Kardinal Synd fulländade. Det melodiösa drivet är fantastiskt och dessutom är de förbannade när så krävs. Låtarna blir aldrig tråkiga och det är en av deras bästa styrka, det finns aldrig någon anledning att hoppa över någon låt. Det går att ana både Bad Religion och DLK i musiken men samtidigt hör man direkt att det är Kardinal Synd. Bland hitlåtarna sticker "Var en man", "Fyra Noll" och "Svåra år" ut lite extra. LPn innehåller 12 låtar, vill man hellre ha CDn får man dessutom låtarna från Baltic City och Sveriges jävla ryggrad på köpet. Jag tror att när året ska summeras kommer Kardinal Synd att vara uppe och nosa på en topp-3 placering igen. För det här är nästan 40 minuter fantastisk melodiös punk utan att vara direkt trallpunk.
Blixtnedslag - Kalla Känslor CD
https://blixtnedslag.bandcamp.com/releases
Antipop
Mikael Holm som kört projektet Kalla Känslor är tillbaka under namnet Blixtnedslag och jag skulle vilja kalla det en fin comeback. Musiken har tuffat till sig en del sedan sist och det var något jag önskade. Jag hade inget emot Någonstans mellan psykakuten och AF utom att den var väldigt snäll och saknade lite omväxling. Därför tycker jag att den här skivan är mycket mer intressant. Här får man liksom Thåström på östgötska. För visst finns det mycket Thåström i Mikael Holms sång, och nu ska jag vara lite vågad och säga att jag faktiskt föredrar Blixtnedslag framför den parodi Thåström blivit på sig själv. Däremot kommer det inte upp i Ebba-klass.
Musikaliskt är det inte något nyskapande men det svänger ändå bra och de många rock n roll-riffen får i alla fall mig att vilja dansa. Sen tycker jag det är perfekt med 5 låtar, på det sättet behåller man intresset hela tiden. Jag vill verkligen rekommendera den här skivan för alla som gillar klassisk svensk punk med en touch av rock n roll. Bästa spår är den tuffaste låten Spöken i huvudet, men även titelspåret Blixtnedslag är en skön rökare. Speltiden ligger på 12 minuter och kan absolut köras på repeat.
Fladderpuck - Close, but no cigar
www.facebook.com/Fladderpuck/
Fast Decade Records
Eftersom Fladderpuck manglar skatepunk kan det mycket väl vara så att titeln på denna skiva flirtar med Millencolins låt No Cigar. Det handlar alltså om melodiös hardcore men ganska hård sådan och med ett tempo som matchar Adhesive. Jag tycker helt enkelt att det är svinbra. Sen blir jag lite full i skratt eftersom sången påminner om Nelson i The Simpsons. Men även den sitter som en smäck. Fladderpuck kommer från Finland och av de skivor jag fick från Fast Decade Records kan jag inte annat än bli imponerad av vilken hög klass våra grannar i öst har. Tammerforsbandet är inte ett dugg sämre än liknande klassiska band från både Sverige och USA.
Om jag ska djupdyka tror jag att gamla Randy har influerat Fladderpuck mer än vad till exempel Millencolin har gjort. Eftersom jag saknar Randys gamla sound blir jag glad av hur finnarna låter. Då många skatepunkband rört sig mot ett mer rockigare sound behövs tamejfan ett band som Fladderpuck. De sex låtarna spelas på nästan 15 minuter och jag bara njuter.
The Social Bombs - Waste another day LP
