Recension: Noll IQ / Mareld (split-tape)

Noll IQ / Mareld (Split-tape)
zeroiq.bandcamp.com
mareld.bandcamp.com

Noll IQ från Dalarna har varit igång och spridit mangel sedan typ 2011. Det är ett jävla mangel det handlar om, powermangel som de själva säger. Jag hör och tycker att det är bra men jag måste vara i rätt stämning för att verkligen uppskatta det. Blanda lite Disrupt med Wolfbrigade eller valfritt band i genren så kommer man hyfsat när Noll IQ. Tycker även om sången, jag föredrar alltid när den inte är för mörk och growlig. Noll IQ trycker in 6 råa hardcore/grind trudelutter på 10 minuter. Vad ska man säga om Mareld då? Eskilstunasönerna som har spelat in hos Kenko/Communichaos bjuder här på 5 låtar som ligger nånstans mellan Cripple Bastards och Disfear beroende på om de spelar grind eller mer crust, för de blandar rätt friskt. Jag tycker att de balanserar upp det bra. Emellanåt är det ganska thrashig hardcoregrind och jag gillar det. Mareld är absolut behållningen på kassetten för då jag måste vara i rätt stämning för Noll IQ sätter Mareld mig direkt i den stämningen. 

Recension: Papperspåse - Hat, kärlek och katter (CD)

Papperspåse - Hat, kärlek och katter (CD)
www.facebook.com/papperspaseGBG

Ja, sådär charmar man mig, allt med katter är liksom bra. Johanna från Giftigt Avfall trakterar basen i det här bandet. När första låten drar igång börjar jag fundera på om det är en skiva med Rövsvett jag helt missat. Framför allt låter sången så och även låttitlarna i viss mån. Men där tar likheterna med Rövsvett slut. Papperspåse kör treackordspunk och har absolut en charm med en viss naivism men jag blir tyvärr inte jätteupphetsad av helheten. Det är helt enkelt lite för tråkigt. Den arga sången passar inte riktigt heller till musiken, som om Jerker (Rövsvett) hade varit vokalist i Grisen Skriker, det går liksom inte ihop. Sen kommer sista låten "Jag hatar allt förutom katter" och då blir jag glad igen. Trots min kritik ser jag fram emot kommande prylar med Papperspåse för nånstans känner jag att det finns potential.    

Recension: Khmer - Larga Sombra CD

Khmer - Larga Sombra (CD)
WOOAAARGH Records 
www.facebook.com/khmer.band/
info@wooaaargh.com

Spanska Khmer bildades 2012 och har väl inte öst ur sig mängder med skivor under de 5 år de funnits. Men istället kör dom på kvalitet för det är riktigt välspelat. Jag har nämnt någon gång tidigare att jag periodvis är trött på den här crustpunken med black metal-tendenser men Khmer steppar upp och får det att låta lite intressantare än många andra band. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är men deras blandning av black metal, crust och en del grindpartier får verkligen fram känslan av post-apokalysm. Sen kanske det är språket, de sjunger på spanska vilket passar riktigt bra, texterna finns dessutom översatta både till engelska och japanska. Jag snurrar inte den här formen av crust väldigt ofta och tänker inte börja namedroppa, men Khmer gör det i mina öron väldigt bra. Dessutom är sången sådär desperat som jag gillar. 8 låtar manglas in på dryga 24 minuter.

Recension: Giftigt Avfall / Fuck Frankie split-7"

Giftigt Avfall / Fuck Frankie 7" 
Anti Ljudkvalité Wreckords
www.facebook.com/giftigtavfall
http://fuckfrankiesthlm.com

Och där kom release nummer fyra i år för Giftigt Avfall, den här gången en splitt med Stockholmsbandet Fuck Frankie. Jag tycker att dessa låtar med Giftigt Avfall tillhör deras bästa, om det är kvaliteten på låtarna eller om det är för att ljudet skiljer sig lite kan jag dock inte bestämma mig om. Men det är samma stuk som tidigare, ett jävla mangel och rätt kaotiskt dessutom har ju Johanna en röst som krossar mycket. Fuck Frankie har jag bara hört någon låt med tidigare och det är alltid intressant med två band som skiljer sig så mycket, och även Fuck Frankies två låtar skiljer sig mycket. Båda låtarna är från deras album "Twobeat Continued" som kom ut tidigare i år. Den första "Everywhere" får mig att tänka på amerikanska band som Circle Jerks och kanske lite Slapshot. Deras andra låt "It's gonna leave a stain" är en helt underbar punkrockrökare och kanske har lite Lunachicks över sig, oavsett är refrängen så bra så det är värt att skaffa skivan bara för den. Två intressanta band på röd vinyl pressad i hundra ex. 

Giftigt Avfall - Katla 7"

Giftigt Avfall - Katla 7"
Anti Ljudkvalité Wreckords
www.facebook.com/giftigtavfall

Fan vilket mysigt produktivt band. Det här är bandets tredje sjua bara i år. Och de tar vid där de slutade. 10 låtar råpunk med rätt stökig ljudbild i den gamla göteborgska skolan, typ Tatuerade Snutkukar och alla liknande band. Jag gillar Giftigt Avfall men ibland kan det låta som om de bara kör utan någon tanke på vad dom kör. Samtidigt är det en del av deras charm. Det gamla fanzinet Anarki och Kaos har äntligen fått ett soundtrack så att säga. De superråa låtarna spelas tyvärr ganska snabbt igenom men en av den största behållningen är texten till Men vad hade du på dig då? "Dö!" Så enkelt och smart. Skivan är pressad i hundra gröna ex och det är bara att införskaffa direkt tillsammans med deras tidigare skivor.

Recension: That Driving Beat - Whising and hoping 7"

That Driving Beat - Wishing and hoping 7"
A message to you
http://www.amty.se/

Tyvärr kommer jag inte i kontakt med den här genren så ofta som jag egentligen borde för Northern Soul är ju lysande för en sån som jag som gillar gammal 60-tals pop och soul. Det senaste bandet som var på min tapet var spanska The Pepper Pots som precis som That Driving Beat frontar med tre begåvade sångerskor. på A-sidan hittar vi Wishing and hoping som spelades in av Billy Keene 1968. Enligt mig är den låten perfektion både som orginal och med That Driving Beat som har ett modernare sound, jag kan köra den på repeat bara för att höra blåssektionen, klasslåt av guds nåde. Det 12-man starka bandet kör även en cover på B-sidan i form av That's alright av det irländska beatbandet Blue Aces. That Driving Beat byter ut en del av  orginalets råa sound till ett mer soulfyllt sound. Helt genialt. Det här är min första bekantskap med That Driving Beat men förhoppningsvis inte det sista. 

  

Recension: Grå Vardag - Allting är grått CD

Grå Vardag - Allting är grått (CD)
www.facebook.com/Gravardag/

Jag har sprungit på Grå Vardag flera gånger på Facebook men aldrig riktigt lyssnat. Trots att bandet kommer från Linköping är det Stockholmsscenen jag tänker på. Grå Vardag skulle lätt platsa på en samling med Sighstens Grannar, Simon & the problemchilds och flera andra. Eller på valfri Definitivt 50 spänn. Men det måste ändå sägas att Grå Vardag inte spelar trallpunk även om det är melodiöst, men det är inte massa onödiga slingor och prylar. De gör det rätt enkelt istället med typ 3-ackord men får till det riktigt bra. När jag blundar och lyssnar hamnar jag var helst som Tompa Eken var med och arrangerade spelningar på 90-talet, och det är en rejäl komplimang. Skivans 13 låtar spelas igenom på dryga 24 minuter och jag sätter låtarna "Arbetarklass", "Tappad som barn" och "Bistra tider" på repeat. 

Recension: T-Shirts - To my love/Legal rights 7"

T-Shirts - To my love / Legal rights 7"
A message to you 
www.facebook.com/TShirts1979/
http://www.amty.se/
Det händer då och då att jag slänger på T-Shirts gamla prylar på skivspelaren i hopp om att de ska ha blivit roligare. Men det sker aldrig riktigt. Det är något jag stör mig på som inte ger mig den rätta feelingen helt enkelt. Bandet splittrades 1982 men är nu tillbaka och har gjort några spelningar samt släppt den här singeln på AMTY. När jag drar igång skivan blir jag lite tveksam men efter flera lyssningar växer låten "To my love" enormt. Det är en downtempolåt med en hel del reggaefeeling och jag tycker att Bie har en fin soulstämma. När man vänder på skivan blir det mer fart och fläkt i en melankolisk blandning mellan Stiff Breeze och Madness. B-sidans låt Legal Rights är helt klart min favoritlåt och en av T-Shirts bästa någonsin. Jag är så glad att de är tillbaka med den här skivan för den har det som saknades på deras 80-tals-utgåvor. Äntligen har T-Shirts blivit intressanta även musikaliskt. Och visst fan är det något speciellt med ska på svenska.

Recension: Slaktkniv - Det sjunde inseglet CD

Slaktkniv - Det sjunde inseglet (CD)
Self-released 2017
www.facebook.com/slaktkniv/

Jag hade faktiskt bara hört Slaktknivs jullåt innan jag drog igång den här skivan. Jag fick en rejäl käftsmäll för jag hade fått för mig att det inte skulle vara så här pass hårt. Det finns helt klart GBH-vibbar men jag tycker Slaktkniv har ett väldigt eget sound, jag gillar att dom spelar hardcore utan att låta som traditionell käng. Det finns en del Rövsvett i hela (moll)-stämningen också med korta enkla låtar utan att strula till det. Ta låten "Smuglere" till exempel, det skulle kunna varit en Rövsvettlåt med de lite oförutsägbara riffen. Sen när skivan närmar sig sitt slut, sista låten "Destruktiv" händer det något helt annat när rock n roll-riffen drar igång och bjuder på en helt fantastisk avslutning med twist som man måste höra själv för att förstå. Jag tycker att "Det sjunde inseglet" håller hög klass även om texterna inte är några poetiska mästerverk, men vem fan behöver det när man kan få texterna upptryckta i ansiktet på det här sättet. Totalt sju låtar på dryga 10 minuter.