Review: Drip Feed - Killer!

Drip Feed - Killer! 7"
Links: Facebook I Bandcamp
Elände Records

Drip Feed are as good as always and arguably one of Sweden's most interesting bands. I just love their attitude and their energy is unbeatable. "Killer" is their third EP in three years and I'm longing for a full-length album big time. These two songs are absoluely awesome but I feel that I need more than just two songs at a time. 

In my previous reviews I have compared Drip Feed with bands such as The Exploited and The Casualties and I still think it's a good reference. But their insolent and lovely unpolished sound also brings a couple of japanese streetpunk bands to mind. There's no need to put Drip Feed into specific compartments, this is just pure, honest and raw punk straight from the heart of the streets.    

"Killer" demands to be played loudly. That's how you'll get the most out of it. So if you like high energy punk with good rock and roll riffs, be smart, hurry up and order this EP because there's only 100 copys made. I promise that you won't be disappointed. Oh! I almost forgot to mention the vocals which are so important to how it sounds. Ville's voice are so desperate with a distorted feeling just like the music overall.

Review: Spökstan - Hål i betongen

Spökstan - Hål i betongen 
Links: Facebook
A Message To You Records

It's been a while since Spökstan released their latest EP "Hej Kompis". It was actually five years ago. So it was about time that a new release saw the light of day. "Hål i betongen" is their first album and they prove that their material works fine not just on an EP but as an album as well. Spökstan which means Ghost Town are one of the most interesting skaband from Sweden for a very long time. 

Their sound is a result of a mishmash from different styles and different eras. And it's impressive that they keep it all together. It's a mix of british twotone, swedish 80's skamusic and modern reggae. I could refer to a variety of bands for days but I think that all in all they're pretty much close to the american ska band The Toasters. They both challenge the classic ska style and dare to experiment. 

This record contains several potential hit songs but I prefer the more up-tempo songs like "Kniven mot strupen", "Skeva vida värld" and "Parasit". The lyrics are in Swedish but I think that Spökstan works fine even if you just want to dance to nice backbeat music. And nice backbeat music is just what you will get, 12 songs where the last two are live recorded and a running time of 40 minutes. 

Interview: The Backstreet Abortions

I found The Backstreet Abortions from UK at Instagram and they aroused my interest very fast. I had to listen, and wow... all of a sudden I've got a new favorite band. The mix of pure punkrock and classic anarcho punk makes me overwhelmed. 

Hi, please start with an introduction of the band

Hello we are The Backstreet Abortions! Me Jesse on vocals Biff on guitar , Kev on drums , and Les on Bass 

How would you describe your music? Can you try to pick 3 bands that you’ve been influenced by and explain why?  

I guess we are punk rock. Biff writes the music to fit my lyrics most of the time. Devo who’s message and sound is a big influence on me and how I look at things, Motörhead I have been into as long as I can remember. Angry Samoans and the Exploited short to the point songs influence the way I write lyrics. There is so many bands and hip hop artists that mean the world to me , but the way our music sounds I would say those three have more of an influence.

You are obviously pro-choice and pro-abortions, what is the public opinion about that in England? 

I am from the US but have lived in the UK last 17 years, I have had an Abortion in both countries. There was a very big difference, in the Uk they are free and easy access , as it should be. In America not as easy and now getting harder as you see on the news, I am worried for girls back home in the States. That’s why I started to write lyrics. 

How come that you focus a lot on this question? Are you involved in any compounds as well or do you just stick to the music and to express your thoughts that way? 

I think it’s the most important thing in the world not being forced to breed. Abortion is freedom. I wouldn’t be happy or where I am today if I was forced to have those unwanted pregnancies. 

This is of course a question about women’s rights, can you feel that the society are heading in the right direction even though we’re far from being equal? 

I have always felt I was equal even if I’m not in some peoples eyes. No one is going to stop me from doing what I want to do. I feel that if we really want to attack the people that keep women down we should start with religion. 

Well back to the music, God’s a pig was released in 2018, what are your plans for the future when it comes to new records and music? 

We have some new songs we are working on, two already in the set. The rest of the band are also in The Varukers, last year was really busy  for  them. This year we will have some time to do stuff. 

What do you think about the UK punk scene today? Any bands you will recommend? 

It’s great super friendly everyone looks out for each other.  Butcher Baby,  Circle None, Overload and the Blue Carpet Band are some great newer bands

Review: Flyktsoda Fanzine #28

Flyktsoda Fanzine #28 
flyktsoda14@gmail.com
52 pages, A5

Flyktsoda is one of the last remaining paper zines hailing from Sweden. And the quality is top notch. Johan the editor has been in the fanzine business since the 90's and really knows how to create an interest in the bands he writes about. The interviews in this issue consists of: Skrammel, Smierc, Grå Vardag, Signal Crimes, Wolf Hour/Döda Katten Podcast, Radar and the exellent label Second Class Kids Records. 

In addition to the interviews there are also reviews and some interesting articles. One is written by Johan himself about his band that celebrates 20 years. Another one is about Jello Biafra post-Dead Kennedys. Flyktsoda provides lot's of good reading as always. 

Flyktsoda is written in Sweden, intended for swedish readers but I can really recommend it to all bands, labels and everyone else who's involved in the DIY/punk scene for promotion, reviews etc. It's so impressive that Johan keeps his enthusiasm up for the DIY scene. 
This issue of Flyktsoda also comes with a bonus CD from Second Class Kids Records. It's a copy of Lastkaj 14 - Becksvart from 2017. Lastkaj 14 is one of the most prominent swedish bands around playing melodic punk. So that's not a bad bonus at all. 

Review: Belta 53 - Om du faller

Belta 53 - Om du faller CD
Links: Facebook I Website

Self Released

This is without a doubt the best release from Belta 53 so far. I would describe their earlier style as some kind of punk influenced alternative rock but this record is stuffed with nice melodic pop punk. I was hoping years ago that they would choose this path so I am very satisfied. 

The lyrics are good as always  and especially "En kväll i augusti" which is about the tragic murder of the homeless Romanian guy Gica who lived in a park in Sweden. A stunning rock ballad with lot's of feelings. It's actually a candidate for the best ballad of the year. 

There is something special with female fronted bands and Jojo has a voice that fits perfect to the music. It doens't matter if it's a fast or slow song, she makes it perfect all the time. It's easy to try to comparing other female singers but I can't think of anyone else that sounds like Jojo. 

Belta 53 have their own sound which is pretty Swedish in some way. That's why it's hard to compare them with other bands from around the world. But I would say there's small parts from bands such as Descendents and New Found Glory. But still very Swedish. Anyway, there's lot's of good rock n roll riffs and melodies and the opening song "Fri" is probably the best song they've ever done. 

Reveiw: Pank - Demo

Pank - Demo 
Links: Bandcamp
Self Released

Pank is yet another new swedish band consisting of two very young guys, this wave of kids playing punk gives me hope for the future. This is their first demo which I guess is recorded the old school way in the rehearsal room. The sound isn't very good and the lack of a bass player is obvious, but they're actually looking for one at the moment. 

But anyhow, the sound makes me pretty nostalgic, this is how it sounded when I took my first chords with my band in the early 90's. It is so charming and this is what punk once was all about, the fact that everyone can play. 

When it comes to the music I would compare Pank with oldschool anarcho-punk bands. The musical structure isn't far from a band such as Crass. If it is by purpose or because they are beginners doesn't really matter. This is just pure punkrock with a pissed attitude and without following any rules. I love it. The running time of the 4 songs is around 8 minutes and I enjoy every second. My feeling is that Pank will be a bad ass band in the future after some more practice.

Interview: Corporate Citizen

Here's an interview with Corporate Citizen. My questions has been answered by the entire band so I had to shorten it down a bit. If you are into melodic hardcore you will probably like this San Diego band with strong influences from the 90's hardcore punk scene. Here we go.

Hello Corporate Citizen, please introduce the band

Steve O: I am Steve O’Brien and I play guitar.

Bob: I am Bob Meder and I sing

Dan: I am Dan Achin and I play drums.

Mike: The “New Guy”.  I play bass

I wrote in the review that your music sums up four decades of hardcore, do you agree? How would you describe your music? 

Steve O: I always love seeing the references to the DC bands (Minor Threat, Fugazi) when it comes to describing our music. The style of guitar and structures of the songs were heavily influenced by the DC bands. Our style of music sits between what people would consider traditional hardcore, melodic hardcore and post-hardcore as well. 

Bob: I totally agree with Steve but would add that some of the stuff we do with vocals can be reminiscent of the 90’s Epitaph and Fat Wreck bands as well.

Dan: I come from a little bit of a different background than Bob and Steve O’Brien.  I spent the first 26 years of my life in Omaha, NE and when I started playing drums I was into metal. I got into Hardcore, Punk and Ska late, and even though I really like Hardcore bands like The Gorilla Biscuits, Judge, Killing Time, and Ignite, I probably identify more with 90s Punk and Ska.

What was your ambitions when you formed the band? 

Steve O: Bob, Dan and I were all in bands with each other previous to Corporate Citizen. When Bob reached out to me about playing again I was psyched since we were always on the same page in terms of music. Plus he is a great frontman and brings a lot of energy. Dan is a great drummer who can also help with the songwriting. It was a perfect foundation to start a new band.

You pick up a lot of influences from the 90’s melodic hardcore scene, what was the best with that era and how do you think that the scene has been developed from that time until now? 

Steve O: I was lucky enough to play a lot of great shows in the NYHC scene in the 90s in my previous band. To me the 90s were a great time because you had bands like Quicksand, CIV, SOIA and then H20. All blending together the great elements of the Bad Brains, Cro-Mags and AF. Kid Dynamite is a perfect example and a band I take a lot of inspiration form when coming up with a riff. Fast, hard and melodic.

Bob: I think the era of 90’s melodic hardcore  was especially cool because you had a lot of bands that were pretty uncompromising in their style and sound that were able to reach a very wide audience. To me the best bands from that era were H20, Pennywise, Pulley, Bad Religion, Bouncing Souls, Kid Dynamite, Avail, and Strung Out to name a few. 

Mike: I think the melody is the best part. There is always melody in music. Some groups utilised it better than others, but in the 90’s it reached a new level. In my opinion that whole metal core scene is what killed the melodic hardcore. It’s nice to see melodic hardcore coming back.    

How is the San Diego punk scene? Any good venues or bands you can recommend? 

Bob: The scene is doing well! There a bunch of promoters who really want to build a scene here. Venues are always popping up but the most popular are probably Tower Bar, Brick by Brick, The Observatory, and the Belly Up. But there are smaller places like Legacy Brewery that are always willing to host a punk or hardcore show. San Diego is full of great bands right now. You should check out the Spotify Playlist “San Diego Punks United”. It showcases a lot of the great bands that are currently playing around here. Some of my favorites are Wanted Noise, Gut Punch, Skipjack, Fishing For Chips, War Fever and Bossfight.

Dan: There are definitely a lot of really cool bands in the San Diego area right now and for the most part, everyone supports one another. 

What have you released so far, and what response have you got? 

Steve O: We recorded the “What Would He Do?” EP that was available on bandcamp. That was the real start of Corporate Citizen. Due to a lack of a guitar player, I had to switch from bass to guitar and play both instruments on the recording. When we released our full length “A Brief Moment of Sanity” we had a full band and the songs benefited from it.

Bob: Pretty much everything we have seen has been really positive. It is nice to see that people like what you are doing.

Are you satisfied with El Topo Records and your collaboration? Will they be involved in the future as well? 

Steve O: When we recorded “A Brief Moment of Sanity” we believed that it was worthy of a wider release. Through our friends the Midnight Block we sent the recordings to Carlos at El TOpo and he really liked them. He agreed to handle all the online distribution (Bandcamp, Spotify, etc.) for the record. We still put out the vinyl version and cassette ourselves but in concert with El Topo. Carlos has been really supportive which is what you want in a label.

I noticed that a majority of your gigs has been local, do you have or will you play outside California in the future?  

Steve O: In a perfect world we would be on the road a lot more. We are all in the same situation where the needs band has to balance with our lives. Everyone in the band has a family and full time jobs which makes touring a bit of a challenge.

Bob: if we could pack up all the kids and wives and become travelling gypsy musicians we would but I don’t think it is in the cards right now.

So what about the future, do you have any plans? 

Steve O: We are already working on a new record with the new line up. With Steve Diaz and Mike Ruggerio in the group we can now expand the sound of the songs. This will create a texture that you don’t always find in a hardcore band.

Bob: I am especially excited about the next record. The demos Steve has put together sound so rad already and i can’t wait until we can set aside time to really hash them out. I think the next record is going to be really freaking good.

Dan:  I agree, we have high expectations for the next album and adding in some new members is going to broaden the range of influences we bring to our sound.

Mike: Make music! Like I said earlier, it's been a while….Im excited for the future!

Review: F.I.L - Wake Up

F.I.L - Wake Up (CD)
Links: Facebook I Website

First In Line (F.I.L.) were formed back in 1988 and played for 12 years before they quit. Eight years later they reunited the band and now is their new record "Wake Up" released. And what a record, it is totally brilliant. Fast-paced without any frills just like Gorilla Biscuits and similar bands who play fast and pretty aggressive hardcore. I hadn't heard F.I.L before so I was pleasantly surprised but not amazed since their hometown Linköping has a great history of hardcore. 

I really prefer this kind of straight on NYHC without breakdowns and chug-chuggin'. I guess their influences comes from the BYO Records and Revelation Records bands. And F.I.L are just as good as those bands. Everything is perfect in my opinion, the melodies, the vocals and the lyrics which focuses on equality in different topics. This record contains seven songs and the running time is just over ten minutes, high class hardcore!

Review: Sopdykarna - Svinens afton

Sopdykarna – Svinens afton CD
Links: Facebook I Spotify

Because of the silly band name which obvious sounds better in english (Trash Divers) I actually expected the band to be very young. Therefore it got pretty weird when the music kicked off. With a mix between hardcore and punkrock and a singer who squeezes out guttural sounds... I really don’t get it, although it makes it stand out very much. Unfortunately in a negative way, after all I'm not a fan of this singing style. 

But I don’t want to write Sopdykarna down totally because it gets better and better for each time I play the record. I really appreciate the music and the lyrics are good as well. That makes the foundation both solid and interesting for the future. And I must say that I am curious which path they will choose. There is a grindcore part in the last song "En vidrig morgon" where the vocals fits much better. And I think although it's not grindcore that Sopdykarna can attract those fans. I am not overwhelmed but they still managed to arouse my interest. Give them a chance. 

UNDERGROUND EUROPE Record Fair

UNDERGROUND EUROPE dates back to 2015 and is the first European record fair and swap focused only on underground vinyl This year it takes place on the 5th of October at SO36 in Berlin, Germany.

Besides being a record swap, Underground Europe works towards creating a community of independent vinyl enthusiasts, providing a place where once a year they can meet, exchange records, listen to music and chat about it. A place where they can get in touch with people who run record stores, mailorders, record labels, play in bands, or are just big underground vinyl fans. 

UNDERGROUND EUROPE is both a record fair and a record swap. On one hand, you have exhibitors from all over Europe with stacks of secondhand and new vinyl. On the other hand, you have random visitors bringing in their vinyl to trade and bargain with other visitors or exhibitors themselves. If you are dropping by, bring a box of vinyl you no longer appreciate to trade it with something you might like.

This year the program includes presentations for 3 different books. Punk Matters is a collection of interviews with punk luminaries like ian Mackaye, Ray Cappo, Jello Biafra, Henry Rollins, Russ Rankin, Greg Bennick,... Poetry In Punk takes a closer look at bands´ lyrics and the meaning behind them. Dritti Contro Un Muro is the newly published bible of Italian HC/Punk of the 80s. On over 500 pages with 140 protagonists interviewed, the book covers bands like: Negazione, Indigesti, Nabat, Raw Power, Wretched, Peggio Punx, Rappresaglia, Cani, Bloody Riot, Basta, CCM, ... Heavily fraught with photos, concert flyers, record and tape covers and more, the book presentation will be accompanied with an exhibition of Italian HC/Punk original 80s live photos. 

We are looking forward to meeting you at UNDERGROUND EUROPE!

For more information go to:
www.facebook.com/events/2231755196866968
http://undergroundeurope.webstarts.com
www.facebook.com/groups/undergroundeurope

Review: Brainwasher - Procrustean Bed

Brainwasher – Procrustean Bed (Tape)
Links: Facebook I Bandcamp 
Flyktsoda Records

I have to admit right from the start that I’m not an expert when it comes to grindcore. Despite of that it is a genre that affects me in a positive way.  It all started when I heard Nasum for the first time and their songs on the compilation Really Fast Vol.9 from 1994. It was like a fist right between my eyes. Then it continued with the almighty Assück which is a band I still listen to every now and then.

But well, this is Brainwasher from Sweden and the tape Procrustean Bed which contains eight tracks. It didn’t took me a long time to like them. I almost demand that grindcore has to be well played and not too noisy, and I think that Brainwasher fulfill my requirements. Of course there are some noisy elements but those elements should actually be there. Let’s move on to one of the best thing about Brainwasher – the vocals, which are totally brutal and the lack of growling makes me delighted. There’s actually no need for growling with a voice like this.

One band that has influenced Brainwasher are Repulsion which can be heard clearly. Im so grateful that they stay on the right side of the border between punk/hc and metal. The running time on this tape is ten minutes divided in 8 tracks. The production isn’t 100% crispy but that is something who make the fist between my eyes even more effective.

Interview: The Nilz (Ireland)

Hi The Nilz, please introduce the band

Hi I'm Eddie Nil, vocals & all round Gimp. On bass we have Chris Dahmner, drums Backdoor Gary and on guitar Scaley Dick

What was the plans and ideas when you formed the band?

I'm not sure there was much of a plan but the idea of forming the band probably came about through our want of something more exciting for Irish Punk, there was no band that really excited us, there where & are really good bands but no one as edgy or exciting as us live, thats being very honest not arrogant 

How would you describe your sound and is there any special bands that have influenced you? 

I've always thought its up to others to describe what sound we have, I think when you're as close to it as we are your perception can be skewed somewhat, as regards Influence we have tons. I think the major influences we have are The Dwarves, Refused, The Bronx & obviously Turbonegro

You are from Dublin, what can you say about the local punk scene?

It's not really a movement if you don't move, we have some terrific bands in Dublin but crowds tend to be a little subdued, I'll admit it is getting much better though we've recently had a few crazy gigs

You have this project called Buddycore, what is that about? 

Buddycore was set up to really create a DIY network around Ireland so we could bring bands from around the country to Dublin and in turn send bands from Dublin to different collectives around the country that we are connected to, we've branched out in recent years to bring bands such as Zooparty, Existenz & The Headlines from Sweden plus a few bands now from Germany, it also means we get to go gig in those countries, we also set it up to give the younger bands somewhere to cut their teeth and get involved as well, we're not total degenerates, well...

Your music videos are very spectacular, what is the thoughts behind them?  Would you say that the videos describe you as a band? 

We've always loved making videos but have always been of the mindset that they should be either funny or make you uncomfortable in someway while watching them, we did one video where it's just clips from one of our performances, that one is probably my least favourite as its in no way esoteric or disgusting, we love a bit of filth

What plans do you have for the future?

After this years Buddyfest (which is a 2 day gig we run each year) we're going to take a break from gigging for about 6 months or so, to write & record our debut album, we have a lot of it written at this point but we've been quite busy this year gigging so we need some time to work on them, after thats recorded we hope to come back to Sweden for a couple of gigs with our good mates Existenz

Is there anything you want to add?

Do drugs, Eat Ass, Die fast

https://www.facebook.com/thenilzmusic/

Review: Bleak Outlook DC - Kontrapunk

Bleak Outlook DC - Kontrapunk (CD)
Links: Facebook I Spotify
Pipaluckbolaget Records

Bleak Outlook DC from Eskilstuna in Sweden have recently released a new CD ”Kontrapunk”. The usual opinion is that a band is never as good as their first record but BODC are different. They just get better and better. It has been fantastic to follow the band and see how their development curve continues to point straight up.  

BODC can be compared to all the classic bands from the british 77-wave, like UK Subs, Menace and SLF but they have their own characteristic sound which contains a bit of darkness, something you can hear in ”The World Is A Dangerous Place”. But despite that the music is catchy and offers some sing-a-long parts. 

Kontrapunk contains of 14 tracks where 9 are previously unreleased. 4 of the tracks were featured on their EP ”Knowledge is bliss”. One of the best songs on this record must be ”Leaders of men”, it’s a song who is significant with the sound of Bleak Outlook DC with strong choruses, nice melodies and thoughtful lyrics. This is high quality punkrock and 30 well invested minutes. Even the last song ”Be my enemy” which is a cover by The Waterboys works very well. I really want to recommend this song for all lovers of pure punkrock.  

Headons - Bäst före 16-10-2014

Headons - Bäst före 16-10-2014
Länk: Facebook
A Message To You Records

Headons har susat förbi lite här och där men jag har aldrig riktigt haft tid att sätta mig in i hur de låter så nu är det dags. Det var dessutom bättre än vad jag hade väntat mig. Ganska kaxig och lagom skitig svensk punkrock som för tankarna åt Stockholms Negrer och Rolands Gosskör. Det som verkligen lockar fram det råa och skitiga är sången som har så mycket attityd att det går att visualisera hur saliven fullkomligt stänker. 

Jag vet inte om Headons har någon koppling till Sabotage 81 förutom att båda banden är från Halmstad, men utöver redan nämnda band kan jag inte låta bli att få en del Sabotage 81-vibbar också. Av skivans åtta låtar föredrar jag Lamotten is nådd, Emo samt Säg det. Det finns helt klart något som gör Headons intressanta och det känns som jag borde lyssna in mig även på deras tidigare prylar. 

English summary: 
Swedish punkrock with loads of energy and attitude. For fans of swedish 80's punkrock. Headons may not be innovative but still interesting because of their attitude and they follow a great tradition of Swedish semi melodic punkrock like Asta Kask, Los Bohemos and Stockholms Negrer. 

Recension: Knifven - Trött dött kött

Knifven - Trött, dött, kött 
https://www.facebook.com/Knifven/
Gaphals Records

Knifven har varit igång sedan 2010 och ändå har de aldrig korsat min väg. Därför kan jag inte gå in på hur de har utvecklats under den 9-åriga karriären. Det behövs förvisso inte för Trött Dött Kött representerar hur bandet låter idag och det låter inte alls dumt. Lite Ebba Grön men ännu mer Garbochock och det alldeles för bortglömda bandet Spion 13. En strålande blandning mellan punkrock och new wave. Framför allt är det synten som gör att jag fastnar där på 80-talet. Sen är låtarna sjusärdeles riviga och perfekt melankoliska, det är precis så man fångar mig. 

Skivan innehåller 7 låtar och har en speltid på sisådär 18 minuter. Favoritlåtarna är "Drömmen" på grund av refrängen samt "18" för det är underbart när rösten nästan spricker i versen. Det här var helt enkelt en ny och trevlig bekantskap som med all säkerhet kommer att snurra en del här hemma och nu måste jag kolla upp deras tidigare prylar.

Recension: Protestera - Live benefit Tape

Protestera -
Live benefit for the antifascist struggle in Gothenburg 
https://www.facebook.com/protestera.goteborg/
Flyktsoda Records

Här har vi då en livekassett med Protestera där allt överskott går till den antifascistiska kampen i Göteborg, något som går helt i linje med vad både Protestera och Flyktsoda handlar om. När det gäller liveinspelningar går ju ofta tankarna på hur ljudet fungerar och jag tycker helt klart att de har fått till det och även fått till en bra livekänsla. 

Konserten spelades in 2015 och en majoritet av låtarna finns med på bandets LP 01.05.1886 från 2010. Däribland favoritlåten "Världens vackraste brott". Har man hört Protestera tidigare vet man vad som väntar men jag gillar även "Rock 'n riot" som sticker ut på ett kaxigt sätt. 

Protestera är verkligen duktiga på att arrangera sina låtar, när de är förbannade manglar de utav bara fan, när de vill lyfta fram olika haranger sänker de tempot, men det sker aldrig på bekostnad av något. Hardcorepunken ställs aldrig åt sidan. Och hardcore med stark anarkistisk betoning är det från början till slut. Kassetten innehåller 11 låtar och jag kan inget annat än att rekommendera alla att skaffa den. 

Recension: Protestera - Kampen går vidare

Protestera - Kampen går vidare CD
https://www.facebook.com/protestera.goteborg/
Halvfabrikat Records

Det fanns en tid då jag kände att jag måste börja lyssna mer på Protestera, det gör jag nu och är nöjd över mig själv på grund av det. Mina känslor för bandet blir bara större och större för varje gång. Det här är en återpress på CD, vinylen släpptes 2000 men bandet ville få ut den på CD då inte alla har möjlighet att spela vinylskivor. Snyggt gjort tycker jag. Även om Protestera har utvecklats på flera plan under dessa 20 år är låtarna tyvärr fortfarande aktuella. 

Protestera tar inte den enkla och uttjatade vägen om att bara sjunga om allt elände i samhället, de presenterar även sina lösningar på problemen. Det här är anarcho-hardcore när den är som bäst. Texterna och växelsången tar med rätta stor plats men man får inte glömma bort den välarrangerade musiken, det är den som ger kraft till det andra. Blandningen av det råa snabba tillsammans med det lite mer hardcoredoftande passar som handen i handsken, typ Mob 47 möter Nausea.  

Till sist måste jag tillägga att outrot på skivan är förtrollande. Allting är snyggt paketerat med slipcase och skivans 12 låtar inklusive intro och outro har en speltid på nästan 30 minuter. Som ni förstått gillar jag den här halvtimmen. 

Corporate Citizen - A brief moment of sanity

Corporate Citizen - A Brief Moment Of Sanity 7"
https://corporatecitizensd.bandcamp.com/
El Topo Records

Då dök det upp en sjutummare från soliga Californien men det bästa av allt är att Corporate Citizen inte är så musikaliskt soliga trots att det handlar om melodiös hardcore. Istället rör sig snarare Corporate Citizen mot post-hardcore där Fugazi möter Minor Threat varvat med lite Stalag 13. Bara det säger sig självt att det här är bra grejer. Utöver det finns det både ett schyst stök och tillfällen då de bjuder upp till allsång. 

De fyra låtarna på den här EPn kommer alla från albumet med samma namn och alla de nio låtarna finns på bandets Bandcampsida. Det som imponerar mest med Corporate Citizen är hur de kan blanda hardcorestilar från fyra årtionden och få det att låta enhetligt. Sista låten "Bold-Faced Lies" är ett typexempel när 80-talet blandas med något jag vill beskriva som 90-tals sXe hardcore. Det blir inte konstigt på något sätt, tvärtom blir det en fantastisk dynamik vilket jag alltid gillar. 

Recension: Flyktsoda Fanzine nr 27

Flyktsoda Fanzine #27
40 sidor, A5, 3€
flyktsoda14@gmail.com

Att Flyktsoda alltid kommer tillbaka är lika säkert som... Det här är Johans andra nummer på engelska och språket flyter på bra. Intervjuer i det här numret är med Morus, Troika, Emboscada, Vicious Irene, Shaking Heads och Bad Jesus Experiment. Med andra ord band från många länder vilket är bra då man får reda på hur punkscenen ser ut där banden är lokaliserade. Sånt tycker jag är både viktigt och intressant. 

I nummer 27 är det egentligen bara intervjuer vilket Johan beklagar i ledaren men jag tror att det kommer bli mer blandat innehåll i nästa nummer. Vill du själv bidra på något sätt är det bara skicka iväg ett mail. Flyktsoda är ett alldeles utmärkt fanzine och trots att det är för mig ganska okända band blir ändå intervjuerna intressanta där fokus inte bara ligger på banden utan även på politik, punk och livet i stort. 

Recension: Deposit Man - Frustrate CD

Deposit Man - Frustrate CD
www.facebook.com/DepositManPunk/
Fast Decade Records

Då gör vi åter ett stopp i den finska myllan. Deposit Man har lirat ihop sedan 2014 och det här är min första bekantskap med bandet. För mig är den här skivan ganska ojämn eftersom de blandar rätt vilt. När de väl spelar punk som i inledningslåten "London is red" är det riktigt bra. Men sen övergår det väldigt mycket till grunge och det har jag väldigt svårt för. 

Nu är det här inte den värsta formen av grunge som jag hört, för det är ändå hyfsat ösigt och dessutom lyckas de bra med melodierna. Som ett uppspeedat Nirvana kanske. Men jag hade ändå önskat att de fokuserade på punken. Hur som helst finns det ju många där ute som gillar (punkig) grunge, jag är dock inte en av dessa. Skivan spelas igenom på 25 minuter.

Recension: Käftsmäll - NR:2 CD

Käftsmäll - NR:2 CD
www.facebook.com/barflugan/
AMTY Records

Riktigt kul att höra ifrån Käftsmäll igen. Jag gillade deras debut från 2018 och uppföljaren är nog till och med snäppet bättre. Här har vi något så enkelt som bara ren punk, prefixen kan man helt enkelt strunta i. Influenserna kan nog vara hämtade från Sham 69 och UK Subs men Käftsmäll har hittat ett eget sound. Trots att det soundet inte är originellt känns det ändå fräscht. 

I låten "Du?" visar Käftsmäll att det verkligen går att skriva bra punkballader. Den bryter dessutom av öset suveränt. För ös finns det ändå gott om, både "Radioskval" och "Radhusrebell" är två rökare med klassiskt punktema i texterna. Allra bäst är sista låten "En sång för Jenny" med en text som 
verkligen berör. 

Det finns lite av det nya KSMB över Käftsmäll, däremot är Käftsmäll både genuina och riktigt bra så på det sättet skiljer det sig rejält. Här får vi dryga 14 minuter med stekhet svensk punk. Det hade varit intressant att höra hur Käftsmäll skulle fungera på en fullängdare framöver. Inte för att jag tror att det skulle vara problem, jag tycker inte att de har gjort en enda svag låt hittills.

Recension: Young Rich & Pitiful - ...in Paris CD

Young Rich & Pitiful - ...in Paris CD 
www.facebook.com/Young-Rich-Pitiful-212191438910401/

Jag tyckte om dalabandets sjutummare Ambitions on vacation från 2018 och var därför riktigt nyfiken på hur den här singeln skulle låta. Den största skillnaden är att de två nya låtarna är lite lättare att ta till sig. Arrangemangen känns något rakare, framför allt i New Bells And Whistles som är en riktig behållning. I övrigt är det fortfarande mycket Richard Hell och liknande tidig amerikansk punkrock.  Young Rich & Pitiful håller verkligen hög klass och det finns egentligen ingen anledning att bry sig om gammal skåpmat (läs klassiska band) när det finns ett band i samtiden som gör det minst lika bra. 

Recension: Stöj Snak / Speed Dinosaurs split-7"

Stöj Snak / Speed Dinosaurs - The Mass extinction split 7"
www.facebook.com/StojSnak
www.facebook.com/SpeedDinosaurs/
5FeetUnder Records

Temat på den här splitten är ekologisk hållbar utveckling och det faktumet att människan håller på att utrota hela planeten. Och hur förmedlar man det på ett bra sätt? Jo via folkpunk. Men vilka ska göra det då? Jo danska Stöj Snak och brittiska Speed Dinosaurs med tre låtar var. Vi börjar med den danska sidan och ett band som leds av Niels H Sörensen som skrivit musiken, spelat in och producerat låtarna. 

Här samsas gitarrer med ukulele, mungiga och munspel samt andra lämpliga instrument. Det finns en stor hitpotential i Stöj Snaks musik, framför allt i den inledande låten Drink from the well. Den låten fastnar väldigt snabbt. I Apex Predator ökar tempot rejält innan det är dags för avslutande Cosmic Irony som också är riktigt catchy. Det är fascinerande att musik så långt ifrån varandra, bluegrass, punk och lite cajun, kan mötas och skapa magi. Stöj Snak gör det på ett suveränt sätt. Ett extra plus till Niels sång, han kan ta riktigt höga toner utan att det blir enerverande. 

Speed Dinosaurs från England kallar sin musik för Ukulelepunk med all rätt. Inledande Fracking är en riktig tungvrickare där man får hänga med i textbladet ordentligt. Jag hade lite svårt för den i början men det är en låt som växer rejält. Speed Dinosaurs följer inte någon rät musikalisk linje utan blandar punk, 60-tal och musikal i sina låtar. Allt är dock gjort akustiskt under folkpunkens vingar och precis som Stöj Snak gör de det på ett förträffligt sätt.

Recension: Tear Them Down - No sleep til Aröd 12" EP

Tear Them Down - No sleep 'til Aröd 12" EP
http://www.tearthemdown.com/
Plunk Records

Tidigare skulle jag kategorisera Tear Them Down som ett punkrockband, men något mäktigt har hänt i och med No Sleep 'Til Aröd. De har tagit in mer hardcoreinfluenser i musiken vilket gör det här till en kandidat till årets skiva 2019. Så bra är den alltså. Det två första låtarna doftar lite Slapshot och Agnostic Front, alltså sådan bra amerikansk hardcore där man slipper chugga-chugga-gitarrer och metalinfluenser.  Men vi är inte klara där, för till de resterande tre låtarna blir det bitvis snällare i något som påminner mycket om till exempel Millencolin och Satanic Surfers.  

De lyckas verkligen med blandningen till 110% och får fram en fantastisk dynamik vilket jag tycker är viktigt, det är så bra rakt igenom. Om det låter så här bra på skiva kan jag bara fantisera om hur det låter live. De har många viktiga ingredienser där röjvänligt, allsångskompatibelt och energi fyller grytan. Alla låtarna håller toppklass och bäst är The Nihilistic Tone och A Thousand More. Satan i gatan, kolla upp den här skivan på stört för det här är verkligen perfektion för alla oss som gillar hardcore med melodier och schvung. 

Recension: Battletruck - First blood CD

Battletruck - First Blood CD
battletruck.bandcamp.com

Fan Battletruck, ni har ju lyckats göra något som är både bra och sisådär. Från början uppskattar jag låtarna och stämningen som infinner sig. Men vid en ytskrapning visar sig ett par skönhetsfläckar. Dessa fläckar är förmodligen en vattendelare. För att härma farmor säger jag att det är väl så här det ska låta men jag förstår mig inte riktigt på det. För de infantila delarna duggar tätt och det är delar som saknar charm. Men hur låter det då?

Jo, de inledande raderna i Battlefuck säger allt. "Horny in the midst of a combat shock. Armed to the teeth with a loaded cock". Sluskpunk med andra ord uppblandat med actionrock samt lite hårdrock. Sen tror jag att de har lånat Håkan Florås gamla utrustning. 

Refrängen i Battlefuck är riktigt skön precis som saxofonen i Hit or miss. Sen tillför synten en hel del. Från början kunde jag inte förlika mig med produktionen men efter ett tag tycker jag ändå att den har något visst. Men det kanske är för att jag gillar Onkel Kånkel. 

Recension: The Social Bombs - Waste another day LP

The Social Bombs - Waste another day LP
www.facebook.com/thesocialbombs/

Jag tycker att The Social Bombs är ganska charmiga. Det låter lite som om tidiga Randy skulle ge sig på att spela streetinfluerad punkrock. Främst är det väl sången som påminner om Randy. När jag ändå är inne på sången kan jag tycka att den andra sångaren kunde fått lite mer ansvar. I längden kan nämligen sången bli något enerverande. The Social Bombs har en 90-talsvibb jag inte riktigt kan sätta fingret på men de skulle helt klart platsa på en random punksamling från 1996. 

Här har vi iallafall kompromisslös punkrock med trevliga melodier. Med kompromisslös menar jag att det låter som de spelar precis vad de känner för utan att försöka låta som något annat. Det är kanske därför det är svårt att hitta något band att jämföra The Socials Bombs med. Men till slut hamnar jag någonstans mellan amerikanska No Use For A Name och brittiska Major Accident. Då skiljer det sig ändå en hel del mellan de banden. I grund och botten handlar det ändå om genuin punkrock. På det klassiska blandbandet hade jag tryckt in "Burning the bridges" och "Boredom blitz" som är två riktigt bra punklåtar, den sistnämnda skiljer sig även en del mot deras andra låtar. Ge Umegrabbarna en chans!

Recension: Kardinal Synd - Andrahandssorteringen

Kardinal Synd - Andrahandssorteringen CD
www.facebook.com/kardinalsynd/
Second Class Kids Records

Kardinal Synds tiotummare Baltic City seglade upp på en tredjeplats över de skivor jag recenserade 2018. Nu är de tillbaka med en fullängdare och de 12 låtarna följer upp Baltic City på bästa sätt. I dagens samhälle där extremhögervindarna blåser hårt behövs ett band som Kardinal Synd. När trollen försöker få PK att vara något dåligt visar umeåbandet att PK istället är något bra. För hellre PK än SD. 

Musikaliskt känns Kardinal Synd fulländade. Det melodiösa drivet är fantastiskt och dessutom är de förbannade när så krävs. Låtarna blir aldrig tråkiga och det är en av deras bästa styrka, det finns aldrig någon anledning att hoppa över någon låt. Det går att ana både Bad Religion och DLK i musiken men samtidigt hör man direkt att det är Kardinal Synd. Bland hitlåtarna sticker "Var en man", "Fyra Noll" och "Svåra år" ut lite extra. LPn innehåller 12 låtar, vill man hellre ha CDn får man dessutom låtarna från Baltic City och Sveriges jävla ryggrad på köpet. Jag tror att när året ska summeras kommer Kardinal Synd att vara uppe och nosa på en topp-3 placering igen. För det här är nästan 40 minuter fantastisk melodiös punk utan att vara direkt trallpunk.  

Recension: Blixtnedslag - Kalla Känslor CD

Blixtnedslag - Kalla Känslor CD
https://blixtnedslag.bandcamp.com/releases
Antipop

Mikael Holm som kört projektet Kalla Känslor är tillbaka under namnet Blixtnedslag och jag skulle vilja kalla det en fin comeback. Musiken har tuffat till sig en del sedan sist och det var något jag önskade. Jag hade inget emot Någonstans mellan psykakuten och AF utom att den var väldigt snäll och saknade lite omväxling. Därför tycker jag att den här skivan är mycket mer intressant. Här får man liksom Thåström på östgötska. För visst finns det mycket Thåström i Mikael Holms sång, och nu ska jag vara lite vågad och säga att jag faktiskt föredrar Blixtnedslag framför den parodi Thåström blivit på sig själv. Däremot kommer det inte upp i Ebba-klass. 

Musikaliskt är det inte något nyskapande men det svänger ändå bra och de många rock n roll-riffen får i alla fall mig att vilja dansa. Sen tycker jag det är perfekt med 5 låtar, på det sättet behåller man intresset hela tiden. Jag vill verkligen rekommendera den här skivan för alla som gillar klassisk svensk punk med en touch av rock n roll. Bästa spår är den tuffaste låten Spöken i huvudet, men även titelspåret Blixtnedslag är en skön rökare. Speltiden ligger på 12 minuter och kan absolut köras på repeat.