Recension: We'rewolf - Rest in pieces CD

We'rewolf - Rest in pieces CD 

Kontakt: Facebook

Horrorpunk från Tyskland, kan det vara något? Jo men jag tycker det även om skivan känns uppdelad i två delar. Skivan innehåller fyra låtar och de två första låter väldigt mycket amerikansk punk typ Social Distorion och The Distillers, ja det finns likheter i sången mellan Brody Dalle och We'refolfs sångerska Lizsanity Vironess. 

De två andra låtarna däremot har starkare spår av horrorock i sig. "Jill Valentine" har en fin touch av monsterpsychobilly och är nog skivans bästa låt. Den avslutande "Rest in pieces" är inte heller dum där whooo-partiet lyfter låten enormt, den är faktiskt riktigt bra. 

We'rewolf är utan tvekan ett intressant band och jag tror faktiskt att de har ännu mer att ge framöver. Gillar man Misfits, Rancid och Social Distortion och liknande band samt har ett tycke för skräcktexter bör man absolut ge We'rewolf en chans. De fyra låtarna har en speltid på nästan 14 minuter.

Recension: Glue Crew / Checking Line split-7"

Glue Crew / Checking Line split-7" 

Contact: Glue Crew Facebook

Poo-Poo Records

Här har vi en split-sjua där Österrike möter Finland i en riktig poppunkexplosion där influenserna förmodligen hämtats från 90-talets Amerika. Glue Crew representerar Österrike och de ska tydligen sjunga på riktig Salzburg-dialekt, i mina öron är det dock bara tyska och det är egentligen inte så bara. Det låter nästan bättre än den där amerikanska college-smörjan. 

Jag kan tänka mig att Glue Crew har lyssnat både en och två gånger på Bodyjar och No Use For A Name. Det är ungefär i den myllan det hela landar. Deras två låtar är förvisso lite småtrevliga men jag saknar attityd. "San Andreas" är dock mycket bättre än "Tequila Tampons". 

På den finska sidan hittar vi Checking Line och jag är ju inte sådär överdrivet förtjust i amerikansk collegepunk. Yellowcard, Good Charlotte osv, där har min gräns redan passerat. Det som gör att jag ändå kan lyssna på Checking Line är att ljudet är med garage än lyxig studio i Los Angeles och att det är lite falskt här och där. Sen tycker jag även att deras texter är ganska roliga. Men i det stora hela är det väldigt snällt.  

De här fyra låtarna är pressade på gul vinyl och även om inte jag riktigt hittar något spännande tycker jag att man kan kolla upp båda banden om man har en fäbless för amerikansk poppunk. 

Recension: Cause A Riot - Final Broadcast (12")

Cause A Riot - Final Broadcast 12"

Contact: Facebook I Bancamp

Skivbolag: Shield Recordings, Stupido Records

För ett par år sedan hyllade jag finska Cause A Riot när de släppte kassetten som går under namnet EP 2. Nu är de tillbaka med sitt andra album och det finns ingen anledning att inte fortsätta hylla dem. Om man jämför kassetten med det här albumet är produktionen lite snyggare men deras hardcorepunk håller exakt samma mäktiga klass. Det är rejält med mollbetonade slingor, väldigt tight och i ett härligt tempo.
 

Jag måste erkänna att jag har dålig koll på band som spelar den här modernare formen av hardcorepunk med väldigt lätta emotendenser, men vem behöver andra band när Cause A Riot finns? Final Broadcast är som en boxare som bara matar högerkrok efter högerkrok. Dessutom sjunger Simo brutalt bra och desperat.  

Det här är guld för alla som gillar melodiös hc med många riff, starka refränger och en stenhård attityd. Det går inte att plocka ut en favoritlåt då hela albumet håller sådan hög klass. Med kniven mot strupen skulle jag nog ändå säga "Bombs Away", kanske mest för rock n roll-slingan som dyker upp i tre sekunder mitt i låten vilket är en briljant detalj. De 9 låtarna klockar in på 26 underbara minuter. 

Recension: Ett Steg Närmare Döden - S/t 7"

Ett Steg Närmare Döden – S/T

Contact: Facebook 

Just 4 Fun Records

Det enda jag vet om Ett Steg Närmare Döden är att de är från Småland. Så den här EPn är mitt första möte med bandet och det blev ett trevligt sådant. Första låten "Ett svart hål"  känns ganska originell och trots att det handlar om ganska vanlig svensk punk lyfter låten rejält på grund av gitarrspelet och den starka refrängen. Det är helt klart skivans bästa låt.

Kan man kalla gitarrerna för emoinfluerade? Ja jag skulle vilja säga det. Det är svårt att verkligen förklara med ord, det måste höras. Och låt inte ordet emo avskräcka. Melodierna är både molliga och bra och överlag bjuder Ett Steg Närmare Döden på riktigt ösig punk och det kan man ju inte få nog av. Jag är glad att den här skivan korsade min väg. 

De fyra låtarna klockar in på nästan 11 minuter och har man precis som jag missat detta band bör man kolla upp dom. Känslan man får av musiken påminner en del om Vånna Inget men Ett Steg Närmare Döden är mycket hårdare och punkigare. 

Recension: Tiki Hangover - Don cares not!

Tiki Hangover – Don cares not!

Contact: Facebook I Bandcamp

Här har vi ett ganska nytt band från Milano, de bildades 2019 och samma år släpptes den här skivan. Jag måste säga att den är helt briljant. Musiken har de hämtat från den tidiga amerikanska hardcorescenen och band som Black Flag, Germs och Circle Jerks. Det låter faktiskt riktigt genuint, hade någon spelat upp Tiki Hangover för mig utan att jag visste vilke de var skulle jag gissat på något band i stil med de redan nämnda. Jag brukar kunna bli lite stressad av stökig hardcore med mycket slingor och snabba taktbyten men det blir jag inte här.

De nio låtarna har en speltid på 15 minuter så det handlar om korta men snärtiga låtar. Det märks att medlemmarna i bandet både känner varandra väl och har spelat tillsammans tidigare för det är väldigt tight och välkomponerat. Ju mer jag lyssnar desto mer sätter sig låtarna och jag vill bara sprida det här till alla som gillar old school hardcore med en hel del melodier.

Hela skivan håller hög klass men jag tycker att det finns ett par låtar som sticker ut lite mer. Några av dessa är ”Disgust”, ”Perseverance” och ”Coal Train”, den sistnämnda med riktigt bra växelsång. Jag blev verkligen glad över den här nya bekantskapen och när ett nytt band släpper en så bra debut ser det utan tvekan lovande ut för framtiden.

________________________________________________

This is brilliant old school hardcore from Milano, Italy. Tiki Hangover was formed in 2019 and this is their debut record. It's not hard to hear that bands like Black Flag, Germs and Circle Jerks are important bands to Tiki Hangover. And the sound is actually very genuine.

This record contains 9 tracks and a running time of 15 minutes, so yes, the songs are short but very intense. "Disgust", "Perseverance" and Coal Train are the the songs that stands out most. I hope that people, dedicated to hardcore, will give Tiki Hangover a try, because they are totally awesome. 

Recension: Hyrda Knektar - Törnar, snår och ris

Hyrda Knektar - Törnar, snår & ris 7"

Kontakt: Facebook I Hemsida

Beat Butchers Records, Noise Of Sweden

Ju mer jag lyssnar på titelspåret Törnar, snår och ris desto mer får jag känslan av den där perfekta sommarkvällen på Tanto, eller valfri utescen. När konserten är slut och man går hem i den ljumma sommarnatten med sista låten som etsat sig fast. I ett euforiskt rus kan man inte sluta sjunga på den refrängen. Törnar, snår och ris är precis som den låten, dessutom fantastiskt kompanjerat av orgel och blås. 

Hyrda Knektar är verkligen kompatibla för festens alla stadier. Det finns en makalöst skön känsla i deras svängiga och melodiösa punkrock som även har starka spår av powerpop. Jag kan liksom inte lyssna mig mätt och då skivan klockar in på 9 minuter blir det en hel del sidbyten, men jag kastar mig hungrigt på nästa sida så fort den ena har spelat klart. 

Skulle man kunna säga att Hyrda Knektar är som en blandning av Tysta Mari och Trubbel? Ja jag tror att man kan säga det. På B-sidan finns "Ett steg till", en mollstänkare som ändå skriker fest, eller festival. Augustibuller, kom tillbaka! Skivan avslutas med en Tom Petty/Gyllene Tider cover och Hyrda Knektars version av "Vill ha ett svar" smäller både Petty och Gessle på fingrarna.  

Recension: Dividing The Scene - City Killer 7"

Dividing The Scene - City Killer 7"
Kontakt: Facebook I Bandcamp 
Aktion 08 Records

Śmierć, Drip Feed och nu Dividin The Scene. Stockholm står verkligen för kvalitet när det kommer till punk och hardcore.  D.T.S. släppte en kassett 2018 som jag inte har hört så därav är den här sjuan min första bekantskap med bandet och det här är riktigt bra hardcore. Skivan öppnar så otroligt kraftfullt med "Statement" där det bland annat vrålas ut "Fuck racism and fuck homophobia". 

D.T.S. skulle kunna tryckas in i det tidiga NYHC-facket utan att göra bort sig det minsta, jag tycker att de kan jämföras med till exempel Urban Waste, Youth Of Today. Den råa sången gör ju så klart mycket men tillsammans med en viss stökighet i musiken blir helheten till en riktigt hardcoreexplosion. Jag kan se det framför mig hur ett fullsatt och dyngsvettigt Kafe 44 når riktigt höga höjder när de drar igång titelspåret City Killer, en i mitt tycke fulländad låt. 

De 6 låtarna har en speltid på nästan 10 minuter vilket så klart innebär korta låtar. Det är svårt att lyssna sig mätt på den här skivan, det blir helt enkelt att man får byta sida om och om igen men det gör jag så gärna.  

Recension: Socialstyrelsen - Med rädsla för livet

Socialstyrelsen - Med rädsla för livet (LP)

Kontakt: Facebook I Bandcamp

Flyktsoda, Phobia, Dark Elk, Halvfabrikat

Socialstyrelsen är ett gäng dysterkvistar från Värmland. De har varit igång några år nu och 2016 släppte de sitt album D-Takt för dig som inte orkar mer. Det är en skiva som jag inte hört, därför blev det här min första bekantskap med bandet. Med rädsla för livet innehåller 14 låtar som klockar in på ungefär 21 minuter. Ganska korta låtar vilket jag uppskattar, de lägger full fokus på det som är viktigt istället för onödigt gnidande. 

Socialstyrelsen handlar om tung crustpunk med lagom mycket slingor.Jag gillar att sången är mixad så att man hör vartenda ord som Hanna skriker fram. Hennes röst är riktigt rå och man tror nästan att den ska brista hela tiden men det gör den aldrig. Jag tycker att det finns en bra dynamik mellan de snabba och de långsamma partierna, det finns en viss black metal-känsla när det går lite slöare som i sista låten Finns det något mer? 

Jag vet inte om det faktiskt är så men jag tycker att B-sidan känns mer aggressiv än A-sidan. Visst är det rått hela tiden men jag upplever att A är mer modern crust medan B har mer hardcoretendenser. Med titlar som Misär + Misär, Total Frustration och Bitter på livet förstår ni vad texterna handlar om. Skivan är pressad i 300 ex och jag tycker att man bör ha den i sin samling. 

Recension: Kalla Känslor - Nya dimensioner

Kalla Känslor - Nya dimensioner (tape)

Kontakt: Facebook

Studio Underjord

Nu har jag ju faktiskt hört så pass mycket med Mikael Holms projekt Kalla Känslor att hans musik faktiskt har satt sig stabilt. Dessutom tycker jag att han går åt rätt håll, det blir liksom mer och mer tryck i musiken. Det som började ganska snällt har utvecklats till riktigt stabil punkrock i någon blandning mellan Ebba Grön och Coca Carola. Den här kassetten är bara gjord i drygt 20 ex och tror man sig gilla musiken så skynda på. 

Kassettens enda låt, Nya Dimensioner handlar om livet och att det kanske inte alltid är på topp. Det är utan tvekan den bästa låten från Kalla Känslor hittills. Det är klassisk treackordspunk med tydliga Thåström-vibbar i sången, men på östgötska. Mikael Holm ska spela in fler låtar under sommaren som tydligen ska ta en lite annan riktning, vi får helt enkelt se hur det blir. 

Review: Gutgrippers

Gutgrippers - Rodentizidies CDr
Gutgrippers - Bekifft, Geil und Abgeschlachtet CDr
Kontakt: martin.hogebrandt@gmail.com 

Det dök upp två skivor från Gutgrippers, en ny bekantskap för mig och ett band som saknar en Facebooksida men som verkar lyda under Bastards Of Bohuslän. Här kommer en genomgång av de två skivorna

Gutgrippers - Rodentizidies (CDr)

De här tre låtarna spelades in under ett par timmar sommaren 2019 och jag vet inte om det är musiken eller portastudioljudet som får mig att tänka på demokassetter från 90-talet, kanske är det både och. Ljudet är helt ok måste jag tillägga, men det är just den där känslan som tar mig tillbaka i tiden. 

Skivan sätter full fart med thrashiga Ride My Demons, jag tycker det är den överlägset bästa låten på den här skivan. Kanske är det på grund av att den är snabbast, för sen sänks tempot successivt  för varje låt. Musiken är en blandning av rå primitiv punk och skitig metal. Det kanske inte är något jag kommer att lyssna så mycket på framöver men jag tror absolut att det finns en publik för Gutgrippers

Gutgrippers - Bekifft, Geil und Abgeschlachtet (CDr)

Även den här skivan innehåller tre låtar med distortion from Bohuslän. Låtarna spelades in i början av 2020 och det tog bara fem timmar innan låtarna var skrivna och inspelade. Det är en bra uppföljare till Rodentizidies. Jag är förvisso in så förtjust i de slöare partierna men när det manglas ordentligt är inte Gutgrippers kattpiss. Jag tycker även att sången fungerar bättre då, framför allt i första låten "Speeddick" som är riktigt rå.

Ibland påminner musiken lite om crustpunk i stil med Amebix och Misery. Den här skivan är mycket starkare än den förra och om de fortsätter i den här utvecklingskurvan kan det blir riktigt bra framöver.