Psykbryt - Folk som klagar på folk som klagar 7"
www.psykbrytpunk.se
Noise of sweden
Förra året släppte Psykbryt sitt andra album (Ursäkta röran - Vi river allt), ett album som jag blev riktigt imponerad av. Jag nämnde Rancid då och jag gör det nu igen. Även om dom inte låter som miljonärerna från staterna så har dom samma driv som Rancid har på dom två första skivorna. Jag tycker att Psykbryt är skitbra, dom har träffande texter som tar upp vardagsprylar samt texter som rör samhället som rasism och politiker. Något jag vill anmärka på utan att låta som idoljuryn är att dom borde arbeta med dynamiken. Det är ett rasande tempo hela tiden, inte förän slutet av sista låten (Vem ska ni skylla på?) lugnar dom ner sig lite. Var låt för sig är riktigt bra men ser man till helheten skulle iallafall jag vilja ha lite temposkillnader. Det finns ett gäng riktigt bra svenska punkband ute där och Psykbryt ligger i framkant bland dessa och har potential att bara bli bättre och bättre
6/10
Grebol - För Sverige ur tiden (Promo CD)
facebook.com/grebolgrebol
Jag får rätt tydliga 80-talsvibbar av Stockholmsbandet Grebol. För jag kan inte låta bli att tänka på brittiska band som One Way System och Chaos UK men även Svenska band som Sötlimpa och 90-talshjältarna M.I.D. För att namndroppa lite mer slänger jag även in lite Gatans Lag och Antipati. Skivan innehåller tre låtar varav den sista (Gränser) är en cover av Contemptuous (Borders) fast med svensk text. "För Sverige ur tiden" är en bra debut men det är något som inte gör mig helt till freds, det kan vara själva produktionen för jag har inga synpunkter på själva låtarna där texterna är bra och dom har petat in en hel del sköna arrangemang. Sen är Grebol vad jag förstår ett hyfsat nytt band och även om jag inte rådiggar den här skivan så hör jag ändå att deras ölhävarmusik har en ljus framtid. Jag hoppas på lite fläskigare ljud nästa gång. Och så klart lite fler låtar, dels för Grebol är bra och dels för att kunna bedöma resultatet lite bättre.
5/10
Marching on #3
A5. 40 Sidor. 20 kr
www.facebook.com/marching.on.zine
Här går det undan. Innan jag hunnit säga Dallas-Sallad baklänges är Marching On ute med sitt tredje nummer. Och återigen har dom (med Tommy i spetsen) lyckats släppa ett intressant nummer. Den nya idén "Whisky on the punks" är roande där Reidar (Antipati m.fl) och Jonas (Gatans Lag m.fl) snackar punk och dricker whiskey med Markel (Hyrda Knektar). Vi bjuds också på en scenrapport från Brasilien, och jag älskar scenrapporter. Utöver det finns ett par recensioner och gigrapporter samt intervjuer med Hyrda Knektar, Nabat, Hammer and the nails och Avgå! Jag tycker intervjuerna är bra gjorda. Jag gillar Marching On men man skulle kunna peta in lite mer egna prylar och som jag skrev i recensionen för nummer 2 borde textstorleken minskas för att ge plats för ännu mer kanonbra innehåll.
Gråsuggorna - Old Punx never die (CD)
facebook.com/Grasuggorna
Det är coolt med en skiva som börjar med ett intro som The Leather Nun önskar att dom hade skrivit, för att sedan utvecklats till skivans bästa låt (Bilderberg) som handlar om Bilderberg-svinen. Argt och ösigt är bara förnamnen. Rättviks finest - Gråsuggorna alltså, vet hur en jävla slipsten ska dras. Det doftar lite Asta Kask över Suggorna där delar av låten Skitsystem påminner mycket om Astas låt Ångest. Jag tänker inte peta in Gråsuggorna i nån underkategori, för det här är punk rätt och slätt. Jag hör lite Beat Butchers-tendenser om ni förstår hur jag menar, skivbolaget borde signat Dalaorkerstern för längesen och fått ett band som är bra rakt igenom. Skivan innehåller 11 låtar, varav 8 är på svenska där favoriterna är Bilderberg och Struma Boys och de 3 sista låtarna är på Engelska och då påminner dom faktiskt en aning om The Past. Favoritlåten på engelska är No Agenda. Jag har nog aldrig hört en sångare frasera på samma sätt som Johnny Rotten och få det att låta coolt. Ett litet fåtal av låtarna sänker helthetsbetyget men jag rekommenderar skivan varmt. Old fucking punx never fucking die!
6/10
Marching on #2
A5. 40 Sidor. 20 kr
www.facebook.com/marching.on.zine
Fan vad fett med ett till svenskt fanzine på papper. Det behövs verkligen, för det är skillnad att läsa ett fanzine på toaletten än att sitta framför en dator och läsa en blogg. Det här är det andra numret från Marching On, tyvärr missade jag det första och har inget att jämföra med här. Fanzinets devis är "punk/Oi/Skinhead-fanzine" och det märks i innehållet. Intervjuade är Brutti Ignoaranti, Urban Savage, True Grit, Prins Carl, Malmö Oi! Intervjuerna är inte jättelånga men ändå helt ok. Utöver det hittar vi en Scenrapport från Slovakien som är intressant samt Agent Bulldoggs äventyr i Schweiz. En del av innehållet är på svenska och en del är på engelska. Det är sex recensioner och jag gillar upplägget att ha en sida för varje recension även om det såklart inte skulle funka med ännu fler recensioner. Marching On är ett kanonfanzine men jag skulle gärna vilja minska storleken på texten, för att trycka in mer innehåll för nu läser man klart Marching On rätt så fort. Men ändå, ett pappersfanzine är värd sin vikt i guld.
Power Face - St 7"
facebook.com/powerfacehc
(PPP Records, Aldrig över min kofot, Farsot Monument)
Fan vad bra den här är. Mina tankar drar direkt till Gorilla Biscuits och hela den genren av amerikansk hardcore. Men samtidigt mitt i allt ös kan det dyka upp ett tungt jävla rock n roll riff. Det är väl på det sättet Power Face känns lite egna. När man gör det bra, så som Power Face gör , så kan det bli riktigt effektfullt, och det blir det verkligen här. För min del brukar en 7" vara lagom när det handlar om hardcore men jag skulle gärna klämma in ett par låtar till. Det blir liksom aldrig tråkigt och det är ett riktigt gott betyg när det kommer från mig. Skivan innehåller 7 låtar och speltiden är dryga 10 högkvalitativa minuter. Låt er inte luras av att sluskarna i bandet snarare ser ut som någon form av mix mellan heavy metal och crust-grabbar, för det ni får är snabb, arg och jävligt bra hardcore och det säger man ju inte nej till.
7/10
The Bristles - Last days of Capitalism (LP/CD)
thebristles.worldpress.com
Heptown Records
Jag tror inte bandet behöver någon större presentation. Sedan 2008 har dom iallafall gjort en jävligt bra comeback. Och jag tycker bara att dom blir argare och argare och jag kan höra mycket MDC i The Bristles om än kanske lite modernare och tyngre. Men de politiska texterna finns där, melodierna och tempoökningar/sänkningar finns också där. Jag gillar ju MDC som fan och jag gillar The Bristles som fan. Det skulle kunna bli lite tradigt i längden men jag tycker inte att det blir det för det är mycket variation både i låtarna och mellan låtarna. Dom säger själva att det är "snabbt, hårt, enkelt och rått" vilket jag kan hålla med om förutom att jag inte tycker det är enkelt. Det känns som det är väldigt mycket tanke bakom både musik och texter. Och just texterna, det är väldigt mycket att ta in, många är de som får sig en känga och den största kängan får det kapitalistiska samhället. LP utgåvan innehåller 12 låtar som bränns av på ungefär 25 minuter medan CD varianten innehåller 9 bonusspår där The Bristles kör på svenska (eller snarare skånska), låtarna är från deras "Val EP tape", "The Bristles - Julsingel" samt "The Bristles spelar Ebba".
Betyg: 7/10
Psykbryt - Folk som klagar på folk som klagar 7"
