Återfall / Vanvett split-10"
Buzzbox, Phobia Rec, P.P.P Rec, MÖG Rec
aterfall666.bandcamp.com
http://www.vanvett.nu/
Återfall, som ALLA inklusive undertecknad har jämfört med Driller Killer är nu tillbaka. Den här gången splittar dom med Vanvett. Jag tycker nog fan att det här är det bästa Återfall har gjort. De spelar mer traditionell käng nu mot vad de gjort tidigare, typ i still med Wolfpack och tusen andra band. Inte så orginellt men samtidigt jävligt tungt. Produktionen tidigare har varit lite skitigare, framförallt sången men nu kommer allt fram tydligare. Sen är riffen mer rockigare nu, jag vill slänga in ordet slusk-käng, jag älskar det ordet. Det är iallafall brutal råpunk och man vet vad man får, så gillar man t.ex Disfear men aldrig har upptäckt Återfall är det bara att upptäcka nu. 4 låtar där "Slow Death" är en sjusärdeles rå hardcore-rökare och sista låten "Euroshit" är en Greed-cover som dom gör bra.
Vanvett bjuder även dom på ett jävla trevligt mangel och det som verkligen höjer mina noppade ögonbryn är sången. Jag älskar den där desperata sången som nästan är på väg att brista. "Zombieapokalypsen" är så jävla bra, de melankoliska riffen i låtens andra halva är underbara. Vanvett är inte direkt enkelspåriga, även om det är mycket vanlig käng typ Anti-Cimex trycker dom även in både en del blackmetal-vibbar och lite grindvibbar. Skivan har så pass många höjdpunkter att man inte bör vara utan den. Totalt nästan 17 minuter råpunk på mitt favoritformat 10".
Jerrys Farsa - Knallpulverpunk CD
Buzzbox Records
http://www.jerrysfarsa.n.nu
jerrysfarsa@gmail.com
Jag måste inleda med att det här är svårrecenserat för det är så spretigt. De 12 låtarna spelas igenom på 34 minuter och deras svenska tralliga punk är välspelad rakt igenom samt ganska okonventionell vilket jag gillar. Det är där det spretiga kommer in eftersom dom inte bara kör rakt på. Det är en hel del sköna rock n roll-riff inblandade och det tilltalar mig. Skulle vilja säga att musiken påminner om NOFX med melodier, break och taktbyten, på det sättet blir det aldrig tråkigt. Texterna då, tänk lite Toy Dolls och väldigt mycket DLK, det är mer berättelser i blandad klass än normativa punktexter och det passar till musiken. Jag tycker Jerrys Farsa är både bra och charmiga, det som stör mig en aning är när Linus tar de allra högsta tonerna, det skär i mitt huvud. Att spela trallpunk 2017 och samtidigt imponera på mig betyder att man verkligen lyckats då jag varit ointresserad av genren de senaste 20 åren typ. Bäst enligt mig är "Ralf och den flygande bussen" med svängiga melodier och sköna punkrock'n'roll-riff och detsamma kan man säga om "Kevin the cowboy". Skivan är gjord i 100 ex, och jag uppmanar er att skynda på innan den tar slut, framför allt om man gillar svensk trallpunk.
Burnt Cross - Wheels of misfortune CD
Global Resistance Records
facebook.com/Burnt-Cross-129021750508149
Sedan den senaste samlingen (Mankind's Obituary) släpptes 2011 har Burnt Cross hunnit släppa fyra 7" och det är dessa låtar som är placerade på den här skivan. Utöver dom finns även fyra osläppta låtar med. För dom som inte är bekanta med brittiska Burnt Cross så handlar det rätt och slätt om klassisk UK anarkopunk i stil med Conflict, The Mob, Flux of pink indians osv. Burnt Cross består av tvillingbröderna Paul och Rob samt en trummaskin. Jag stör mig inte på trummorna men det hade varit intressant att höra dom med en riktig trummis. Jag tycker att Burnt Cross har utvecklats en hel del på de senaste 7", deras förbannade ljud har även fått in ett mycket mörkare sound och den utvecklingen gillar jag, det är på något sätt mer känsla i låtarna än bara det där förbannade. Har man ännu inte upptäckt Burnt Cross är det dags att göra det nu. Som bonus blir man helt salig när Maureen Bourne gästsjunger, det är så jävla bra. Det bjuds alltså på 38 minuter högklassig, svinförbannad brittisk anarkopunk.
Giftigt Avfall - EP 7"
Giftigt Avfall - Krossa SD 7"
Anti Ljudkvalité Wreckords
facebook.com/giftigtavfall
Det är inte så ofta jag ser fram emot ett band jag aldrig tidigare hört, men så var verkligen fallet med dessa två skivor, egenhändigt släppta av bandet själva. Ett band som under inspelningstillfällena bestod av två medlemmar, men som nu efteråt växt sig till fyra medlemmar. Båda skivorna är pressade i 100 ex, så missa inte det här.
Om vi börjar kronologiskt (båda skivorna hade dock samma releasedatum, 1 april 2017) så kör vi på "EP". Bandet själva gör ingen hemlighet av att dom är väldigt influerade av band som Total Armsvett vilket man hör tydligt. Det skulle kunna gå att rabbla upp ett gäng andra hc/käng band från tidigt 80-tal som Giftigt Avfall påminner om. För mig är det främst det där stökiga som slår mig, precis som man hör i Total Armsvetts produktioner och det är jävligt charmigt. Det är iallafall ett jävla tokmangel rakt igenom. Sid A innehåller 4 låtar och når inte ens två minuter och B-sidan, även där 4 låtar, går på strax över 3 minuter. Produktionen kanske inte är den bästa men precis som musiken flirtar den väldigt mycket med hur inspelningarna lät i början av 80-talet. Även om man vet lite vad man får finns det en del prylar som sticker ut på ett positivt sätt. Bland annat Johannas sång, den är fan råare än det mesta, helt magiskt. Därför skulle jag vilja att sången var något högre mixad. Sen har vi dom brutala hardcore-gitarrsolona, dom passar in så jävla snyggt.
Vi fortsätter med "Krossa SD" snyggt inlindat i färgomslag och clear gul vinyl. Första låten "Krossa SD" kan jag köra om och om igen bara för att få höra de tre första sekunderna, det ångestskriket Johanna bjuder på i inledningen är helt underbart. Skivan innehåller 7 låtar som går på ungefär 5 minuter. Jag vet inte om låtarna är inspelade under samma session som "EP", jag tror inte det för ljudet känns något bättre här. Manglet är fortfarande detsamma och jag får nästan lite mitten av 90-talet i Uppsala-vibbar och de band som var aktiva där då. Jag kommer verkligen ha fortsatt koll på Giftigt Avfall, framför allt vore det intressant att höra hur de kommer att låta i framtiden när dom repat in en basist, det skulle göra deras ljud mer fylligt. Men det här är iallafall två charmiga och råa debutskivor. I tider då mycket av svensk hardcore och crust är så väldigt bra producerat och musikaliskt väl genomfört är det väldigt befriande, Giftigt Avfall söker sig istället tillbaka till rötterna.
Lastkaj 14 - Becksvart CD
Second Klass Kids Records
facebook.com/Lastkaj14
Lastkaj 14 har aldrig intresserat mig tidigare så det här är en ny bekantskap även om jag känt till namnet länge. Jag älskade trallpunk på 90-talet men efter millennieskiftet har den genren inte intresserat mig alls. Lastkajs första skiva "I brist på annat" kom 2010 och när jag lyssnar på den nu känner jag att jag inte har missat något. Nya "Becksvart" är helt klart annorlunda, mycket hårdare och argare med en del mindre emotendenser. Den är fylld av välskrivna texter, snygga körer och melodier, ja nästan fulländade musikaliska prylar men hur jag än försöker når den ändå inte fram till mig. Det känns liksom som att Dia Psalma och ett gäng andra band redan har gjort det här. Växelsången i "Det är dags" tilltalar mig dock. Sen tycker jag att "Blädderfilmer" är den överlägset bästa låten, Ammy har en riktigt desperat sångstil och jag föredrar helt klart hennes stämma framför den manliga. De 12 låtarna klockar in på 35 minuter och mitt intresse för Lastkaj 14 har inte ökat nämnvärt efter att ha spelat den här skivan. Men ett plus för många sköna melodier.
Drip Feed - Music strikes lika a fucking dagger 7"
Elände Records, Unknown but not forgotten Records
facebook.com/DripFeedSWE
Jag fullkomligt älskar käftsmällar när dom delas ut i form av ett stycke punkvinyl. Stockholmsbandet Drip Feed är hyfsat nytt men medlemmarna har tidigare figurerat i band som Lowlifes, Valpmynning, Lost Boys och Project 9. Fyra låtar, tolv minuter jävla streetpunk i stil med The Unseen och The Casualties men långt ifrån lika välpolerade, Drip Feed är mycket skitigare och därmed bättre även om en lite fetare produktion förmodligen inte hade skadat. Jag tänker även på One Way System, men Drip Freed spelar ännu snabbare än britterna så jag namndroppar även Exploited. Låter det så här bra på skiva kan jag ju bara tänka mig vilken adrenalinkick man får av att se dom live. Tempot, aggressiviteten, råheten och skitigheten, jag säger det igen, vilken underbar käftsmäll i punkrockens namn. Sången passar helt perfekt till musiken. Bäst är "Digital Era" och "Hidden Agenda". Den här skivan kommer snurra jävligt ofta.
Återfall / Vanvett split-10"
