Volver - Burning Bridges
www.facebook.com/volverpunk/
AMTY Records
Volver är ett band som härjar i Boråstrakten med medlemmar från Gatans Lag och Oldfashioned Ideas. Det borde inte kunna bli dåligt och det blir det inte heller. Den lättaste vägen är nog att påstå att Volver faktiskt låter som en blandning mellan de båda banden. Men man får dock plocka bort den härliga naiviteten som Gatans Lag har samt vissa av de Oi!-element Oldfashioned Ideas har. Kvar står vi med en gatukompatibel punkrock med en amerikansk touch i stil med Swinging Utters och Street Dogs.
Det svänger faktiskt riktigt bra och är sådär perfekt melodiöst för den här sortens punk. De tappar aldrig attityden. Dessutom sitter körerna bra, som i Final Goodbye, en av skivans bästa låt. De varvar öset med lugnare låtar och partier vilket gör helheten dynamisk.
Skivan innehåller totalt 12 låtar som spelas igenom på 32 minuter. Men jag vill faktiskt uppmana att sätta den på repeat några gånger. Det känns verkligen inte som om Volver är något dussinband. För det här är bra.
Årets 10 bästa svenska skivor som recenserats på bloggen under 2018. Jag tycker att det har varit ett bra år när det kommer till skivsläpp. Det som också är roligt är att det finns band av världsklass inom vilken punkgenre man än letar. Här har ni mina 10 bästa samt en liten kommentar om hur jag har tänkt.
1. Världen brinner - Slöseri av tid. 12"
En skiva man blir glad av vid varje tillfälle. Rockig punk med en fantastisk sångerska.
2. Deny - Parasite paradise. CD
Helt klart årets bästa kängskiva. Det är så här det ska vara, bara brutalt mangel.
3. Kardinal Synd - Baltic City. 10"
Ösig melodiös punk på svenska. Skivan kvalar in på topp-10 över de bästa svenska melodiösa punkskivorna någonsin.
4. Pissjar - Apathy and cheap thrills. 7"
Käftsmällharcore. Jag gillar rocknroll-elementen också.
5. EPA - Tretton övningar i mindfulness. 12"
Svensk punk, ett jävla ös och Ammy på sång. Jag älskar hennes röst.
6. Grå Vardag - Vi tackar för visar intresse och fortsätter spela punk. 7"
Punkrock med lite old school feeling. Ett band som går från klarhet till klarhet.
7. Gråsuggorna - Kurbits i stan. 12"
Bandets sista album och en härlig käftsmäll. Manglig punkrock med vissa hardcoretendenser
8. Bleak Outlook DC - Knowledge is bliss. 7"
Ren och skär punkrock, omgrupperingen och namnbytet gjorde verkligen gott.
9. Sju svåra år - Ingen tog det som ett skämt. 7"
Saras melankoliska stämma är underbar. Punk och poesi går hand i hand.
10. Drip Feed / Les Frappés - Hoaxed / Hé Merde! split-7"
Två riktigt intressanta band. Stenhård punkrock precis i min smak.
Topper - Are we all damned? CD
www.facebook.com/toppersthlm/
A Message To You Records
Topper kommer ju alltid förknippas med hitlåten Once a punk always a punk och jag har faktiskt inte hört särskilt mycket mer med bandet sedan den singeln släpptes 2000. Men det var då och nu är nu, det här är bandets fjärde album. Topper har ett sound som gör att de borde ha en stående inbjudan till Rebellionfestivalen i England. Det enda negativa jag egentligen vill säga är att de låter som ett band som var jävligt attitydsfulla när de var unga men att attityden har mättats ut något med åren.
Men frukta inte, det låter trots det bra. Punkig rock eller rockig punk i samma still som The Boys och The Buzzcocks eller The Saints och Dead Boys. Lite sådär 77-punkpopigt alltså men då och då bryter det igenom lite attityd. Annars bär gitarrerna upp musiken bra, det är liksom mycket gitarrer och bra producerat.
I brist på riktigt ösiga låtar kommer istället melodierna fram bra, som i punkpopdängan All the little things. Även om 77-punken känns närmast Topper finns det även väldigt mycket som påminner om amerikanska The Queers. Family Girl och She's going out skulle utan tvekan kunna vara The Queers-låtar. Som ett något snällare och soligare Ramones. De nio låtarna klockar in på ungefär 28 minuter, och dom växer faktiskt vid varje lyssning.
Drip Feed / Les Frappés - Hoaxed / Hé Merde! split-7"
www.facebook.com/DripFeedSWE/
www.facebook.com/Les-Frappés-497512353786087/
Elände Records
Alltså det här är guld. Ett band jag hört tidigare och ett jag har varit riktigt intresserad av att höra. Så det var med stor nyfikenhet jag slängde på den här skivan.
Drip Feed golvade mig med deras debut-EP. Nu är dom tillbaka med två nya låtar och det är så jävla bra. Tokröjig hardcoreinfluerad streetpunk, totalt kompromisslöst. Typ som A Global Threat men skitigare. Sen är det något med Villes sång, är han helt enkelt landets bästa punksångare just nu? Deras två låtar på den här splitten följer upp debut-EPn perfekt. Det är svårt att välja en favoritlåt när båda låtarna är bra. Det som gör det ännu mer intressant är att Drip Feed förmodligen tilltalar många, oavsett om man kommer från Oi/streetpunk eller hardcore/råpunk. De är helt klart ett favoritband för mig.
Les Frappés då? Alltså Stockholmarna med en fransman på sång har intresserat mig länge utan att jag har hört dom. Men så är det ju så att fransk Oi! är fruktansvärt bra. Franska bolaget UVPR släpper mängder med fantastiska band. Les Frappés har säkert sneglat på den franska Oi-punken. De är nära att få till den där magiska känslan som flera av de banden har. Skillnaden är att Les Frappés är mycket hårdare, eller punkigare, och det gör mig inget. Det finns ju ingen anledning att försöka låta som Bombardierslåten Pour Elles bara för att de sjunger på franska. Det är ändå melodiöst och ösigt. Deras två låtar håller hög klass och den självbetitlade låten Les Frappés är något bättre än Pitié.
En av årets mest intressanta splitt gjorde mig med andra ord inte besviken. Långt därifrån, det luktar topp-10 här. Jag vill bara ha mer av båda banden.
Gråsuggorna - Kurbits i stan 12"
www.facebook.com/suggorna/
Så kom den då äntligen. Gråsuggornas avskedsalbum limiterad till 100 ex. Bandet har grupperat om och heter numera Suggorna. Här får vi iallafall 12 låtar i klassisk Gråsuggorna-stil. För de har ett eget ID, kanske främst genom Jörgens sång som jag inte kan jämföra med någon eller något annat. Den gör soundet väldigt intressant.
Det är inte så mycket krångel utan mer pang på, det gäller både musik och texter. Texterna belyser dagens samhälle rakt av, både tidlösa och dagsfärska problem. Sen ger sig Gråsuggorna även i in KSMB-gate och det tycker jag att man kan få göra när det gäller ett band som haft så stor betydelse.
Musiken då, är det Sveriges enda UK82-band? Ja men typ. Det finns även en del KSMB-vibbar. Det jag kanske gillar mest med Gråsuggorna är att dom får fram en äkta känsla med väldigt mycket attityd. Lyssna bara på refrängen i Andras blod ger oss bröd. De har helt enkelt gjort en riktigt solid punkskiva. Det ska bli riktigt intressant att höra vad Suggorna har att ge pöbeln i framtiden. Den här skivan kommer att snurra ofta.
Lite kuriosa för den maniska skivsamlaren. Bandet har skrivit olika texter på skivlabeln på alla 100 skivor. Så nu är det bara sätta igång att försöka köpa upp alla ex.
Oldfashioned Ideas - Still worth fighting for CD
www.facebook.com/oldfashionedideas/
Contra Records
Oldfashioned Ideas fortsätter att släppa ett nytt album vartannat år. Jag måste erkänna att jag bara hört ett fåtal låtar tidigare. Därför är det ganska tillfredsställande att äntligen få höra ett helt album och se vad de går för.
Jag vet att det finns folk som inte uppskattar fotbollskörer men jag tillhör inte den skaran och redan där har Oldfashioned Ideas kopplat ett starkt grepp på mig. För refrängerna är fyllda av körer. Och greppet blir ännu starkare när saxofonen dyker upp.
Mixen mellan streetpunk och Oi! är tydlig och även om det känns ganska traditionellt sätter sig verkligen melodierna. De radar upp låtar som är 100 procent allsångskompatibla, lyssna bara på refrängerna i At the end of the day och Punches from below. Det fungerar bra på skiva men jag kan tänka mig att det blir ännu mäktigare live. Jag ser liksom bilden framför mig.
Om man nu måste jämföra Oldfashioned Ideas med några andra band skulle jag säga Booze & Glory och Gimp Fist. För de har alla den där street-rockiga prylen. Sen kan jag inte låta bli att nämna att sången låter väldigt nära Matt Freeman i Rancid.
Jag kan tycka att produktionen är något slätstruken men absolut inte så att det stör. Skivan består trots allt av ett helt gäng hitlåtar så det är bara att dra på högsta volym och röja. De 13 låtarna spelas igenom på 30 minuter. Skivan avslutas dessutom intressant med sista och råare låten Northbound där det nästan blir lite One Way System
Bleak Outlook DC - Knowledge is bliss 7"
www.facebook.com/bleakoutlookdc/
Pipaluckbolaget
Eskilstunabandet Bleak Outlook har omgrupperat sig och bytt namn till Bleak Outlook DC. Jag kan bara se att det har gjort gott. Något deras nya EP "Knowledge is bliss" bevisar. Visst går det att placera bandet i 77-facket tillsammans med UK Subs och flera av de klassiska banden från den eran. Jag tycker dessutom att Bleak Outlook DC fungerar lika bra som de banden. Där kanske smaken är som baken men i det här fallet föredrar jag nytt framför nostalgiskt. Sen måste jag säga att det finns en del likheter även med Menace, framförallt från deras senare period.
Låtarna har en fin blandning av attityd och melodier. När Vicious Circle står för attityden står No One Wants You för det melodiösa. De andra två låtarna har båda delarna. Jag håller No One Wants You som skivans bästa låt. Refrängen är helt enkelt underbar. Musikaliskt finns det lite spår av Bad Religion i den låten men med Thomas sång blir det något helt annat. Det blir Bleak Outlook DC.
EPn innehåller fyra låtar med en speltid på 10 minuter. Bleak Outlook borde tilltala många, inte bara de gamla 77-rävarna. Musiken känns trots allt fräsch, intressant och man vill bara ha mer.
Young rich & pitiful - Ambitions on vacation 7"
www.facebook.com/Young-Rich-Pitiful-212191438910401/
Cymbal Monkey Records
Spelar man rock n roll och kommer från Dalarna kan det inte bli annat än bra. Det känns så iallafall, och det låter dessutom så på nya EPn med Young Rich & Pitiful. Musiken är mogen på något sätt. Jag skulle inte bli förvånad över om det finns skivor med både Richard Hell samt The Only Ones i medlemmarnas skivgömmor. Blanda det med några matskedar Link Wray så börjar vi närma oss hur Young Rich & Pitiful låter. Sen påminner de om vissa band jag vanligtvis inte lyssnar på men som är rätt bra, typ The Fall eller Television när dom är på bra humör. Jag skulle egentligen behöva nämna 100 band till men namndroppandet får vara över där. Skivans fyra låtar har det mesta som behövs för att frambringa skön rock n roll. Det svänger, är lagom melodiöst, ja det är helt enkelt danskompatibelt och jag tappar aldrig intresset. Skivan spelas igenom på nästan 9 minuter och jag gillar inledningslåten Bald Man bäst.
Volver - Burning Bridges
