Topper - Are we all damned? CDwww.facebook.com/toppersthlm/
A Message To You Records
Topper kommer ju alltid förknippas med hitlåten Once a punk always a punk och jag har faktiskt inte hört särskilt mycket mer med bandet sedan den singeln släpptes 2000. Men det var då och nu är nu, det här är bandets fjärde album. Topper har ett sound som gör att de borde ha en stående inbjudan till Rebellionfestivalen i England. Det enda negativa jag egentligen vill säga är att de låter som ett band som var jävligt attitydsfulla när de var unga men att attityden har mättats ut något med åren.
Men frukta inte, det låter trots det bra. Punkig rock eller rockig punk i samma still som The Boys och The Buzzcocks eller The Saints och Dead Boys. Lite sådär 77-punkpopigt alltså men då och då bryter det igenom lite attityd. Annars bär gitarrerna upp musiken bra, det är liksom mycket gitarrer och bra producerat.
I brist på riktigt ösiga låtar kommer istället melodierna fram bra, som i punkpopdängan All the little things. Även om 77-punken känns närmast Topper finns det även väldigt mycket som påminner om amerikanska The Queers. Family Girl och She's going out skulle utan tvekan kunna vara The Queers-låtar. Som ett något snällare och soligare Ramones. De nio låtarna klockar in på ungefär 28 minuter, och dom växer faktiskt vid varje lyssning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar