M.I.D - Tills pengarna skiljer oss åt CD
www.facebook.com/MID0278/
Second Class Kids
M.I.D från Bollnäs var ett såntdär band som fanns med på alla blandband, iallafall för oss som växte upp med punken på 90-talet. Låten "Vet din mamma att du super" var helt klart bandets flaggskepp. M.I.D var lite hårdare än gemene trallpunkband, det tillsammans med texterna som också skiljde sig en del gjorde att bandet gick hem även hos många hårdrockare. Hur låter bandet idag då? Jag tappar tyvärr intresset rätt fort då skivan till stora delar består av något thrash metal-liknande. Det känns lite trist att "Bara barn" som är en ballad är skivans bästa låt. Visst är det välspelat men jag har svårt för för den där Slayer eller Metallica-thrashen. Går man däremot igång på det tycker jag att man ska ge skivan ett försök, själv håller jag mig till att minnas hur M.I.D lät på 90-talet. Skivan är släppt på både 10" vinyl och CD. Vinylen innehåller 6 låtar, CDn inhåller 11 bonuslåtar som är nyinspelningar av gamla låtar.
Bleak Outlook - Beggars can't be choosers CD
www.facebook.com/bleakoutlookpunk/
Pipaluckbolaget
Bleak Outlook från Eskilstuna var riktigt produktiva under 2017 med två EPs och det här albumet som är deras första. Skivan innehåller 17 låtar och är inspelad under tre tillfällen. Att nio av låtarna är plockade från deras två EPs är inget som stör mig, jag ser det mer som en bonus. Det är lätt att tankarna sticker iväg till England-77 och band som The Rings och The Cortinas. Visst doftar det 77-punk men jag känner även en behaglig doft av det som hände på andra sidan Atlanten tidigt 80-tal. Jag tänker på The Germs och Circle Jerks. För när det kommer till riffen är Bleak Outlook ganska okonventionella. Det finns även en viss nyans av stökighet vilket också drar mer mot USA än England. Man hör faktiskt att bandet utvecklats under de tre inspelningstillfällena. Jag gillar ju deras första låtar men tycker att den något tuffare produktionen i de sista låtarna är riktigt bra. Skivan håller fin klass rakt igenom men mest tycker jag om "Settle for nothing" för den riktigt sköna refrängen, "I was told" och "Go ahead punk" för kaxigheten.
Suffer the pain - Hellbound CD
www.facebook.com/sufferthepain/
sufferthepain.bandcamp.com/
Skivan kickar igång riktigt mäktigt med något som skickar tankarna direkt till Wolfpacks tunga och mörka crust. Men det tar inte lång tid innan dödsmanglet tar vid och inte mig emot. Det är skönt att de manglar sig fram i tillvaron, det finns redan band som slöar ner och gnider slingor och ond bråd död. Förvisso finns den onda bråda döden närvarande rakt igenom men näven i luften svingas snarare snabbt istället för slött och monotont. Lyssna så fattar ni vad jag snackar om. Blandningen av D-takt och entakt är mäktig, i Misery Abound visar Suffer The Pain hur en mix av crust och dödsmetall ska låta. Jag tycker helt enkelt att deras riff är svinbra och vad finns det mer att säga? Även om jag inte lyssnar dagligen på genren så hör jag när ett band är riktigt bra. De har verkligen lyckas med strukturen på låtarna vilket får det att låta intressant rakt igenom.
Tant Grön Tant Brun och Tant BörjeAhlin CD
www.facebook.com/borje.ahlin
Spotify
Ja men här finns det ju en hel del erfarenhet, medlemmarna har spelat eller spelar med band som Snorting Maradonas, Lastkaj 14 och Asocial. Bandet bildades i Dalarna för att spela in en EP och ha releasefest lagom till Börje Ahlins 50-årskalas. Det som var tänkt att bli en sjutummare drog ut på tiden, istället blev det en CD i ett sjutummsfodral. Jag tycker det är ganska uppfriskande med lite svensk punkrock som påminner en del om Köttgrottorna och liknande band. Basister brukar inte ofta få så mycket kredd men de punkrocknrolliga basgångarna är guld. Första låten "Värdelös" är klart bäst, tralligast och svängigast. Men det slår mig att "Vaken till 7" skulle kunna vara ett konstaterande på Psykbryts "Jag minns min punk", även om BörjeAhlin inte riktigt vill ge upp än. Annars behandlas klasskillnader och hur vi slaktar vår planet i de fyra låtarna. Inte särskilt orginellt men jag tycker ändå att BörjeAhlin gör det intressant. En del Beat Butchers, en del Birdnest men mer punkrock än trallpunk.
Shaking Heads - Shaking Heads LP
http://shakingheads.bandcamp.com
Flyktsoda, Sweken
Jag visste inte vad som väntade när jag drog igång skivan första gången, jag hade vissa tankar om att att det skulle vara något hardcoredoftande. Istället blev det en annan angenäm käftsmäll. Shaking Heads lirar garagepunk och gör det förbannat bra. Jag ska erkänna att jag inte är jättekunnig om genren, men det finns två saker som höjer Shaking Heads enormt. Dels är det den dynamik de skapar genom att blanda softare låtar som inledningsspåret Exit 5 med riktigt ösiga låtar som Beers & Disappointment. Man får verkligen svårt att sitta stilla. Den andra delen är sången, Jenny sjunger fantastiskt och hennes sång passar så bra både i de lugna och de ösiga låtarna. Jag tänker inte rabbla massa band med kvinnliga sångare bara för att. Jag låter det vara och tipsar istället om att Shaking Heads bör spelas på varje förfest framöver. Skivan innehåller 10 låtar och det spelar ingen roll om du vanligtvis poppar Vånna Inget eller manglar Skitsystem, den här skivan passar in hos alla som har vett att uppskatta bra musik.
Protestera - Pengarna eller liver CD
Halvfabrikat Records
www.facebook.com/protestera.goteborg
Varje gång jag lyssnar på Protestera tänker jag att, fan jag måste lyssna oftare på det här bandet. Det får bli mitt nyårslöfte. Protestera rör sig någonstans mellan Diskonto och Detestation, det handlar alltså om stenhårt politisk hardcore. Jag är så fruktansvärt svag för man/kvinna-växelsång. En annan sak jag gillar med Protestera är att de inte tycks kämpa för att låta så råa som möjligt, det är skönt att kunna höra texterna utan att läsa de innantill. De är dessutom mer melodiösa än andra band i genren. Jag tror deras cover på Bella Ciao kan dela upp folk i två läger, själv tycker jag revolutionen känns nära när jag hör deras version. Skivan bjuder på 11 spår och jag tröttnar aldrig, skivans 35 hardcoreminuter är fan guld. Protesteras texter gör att man får tänka lite mer i jämförelse med bara krig och post-apokalysmen som många band kör på.
16 Ton Rockers - Limited Edition Deluxe (CD)
facebook.com/16tonrockers/
16tonrockers@gmail.com
Det finns flera band runtom i landet nu som består av gubbar som spelar punkrock med 77-influenser och jag måste säga att jag gillar det. Jag har även recenserat Bleak Outlook och Cat and the underdogs, och det som är så bra är att trots att de rör sig runt 77-punken låter de inte likadant. 16 Ton Rockers har en del tydliga sleaze-vibbar med sexiga stön då och då, och det är just de vibbarna jag inte riktigt gillar. Men annars svänger det bra och är perfekt melodiöst. Jag märker helt enkelt att jag sitter och sjunger med i låtarna. Den här skivan bjuder på 12 låtar varav en cover av Cock Sparrers "Runnin' Riot", dom gör refrängen bra men annars vet jag inte, de gör så pass bra egna låtar så covers är onödigt. Favoritlåtar är inledningsspåret "Pistol A Go Go", "Shake Riot & Roll" sen är "Sunshine story" trevlig och inleder som Ebbas "Mamma pappa barn". Det finns vissa prylar jag stör mig på, typ sleazevibbarna, men det är så pass lite att det inte gör något.
Fyrtal i punkrock Volym 2
Second Class Kids
www.secondclasskids.com
Ja men hur står det till med trallpunken 2017? För mig dog den genren runt 1999 men vissa band har inte gett upp och de ska ha all heder. Jag blev faktiskt riktigt positivt överraskad när jag drog igång den här skivan. Eftersom jag knappt lyssnat på svensk trall de senaste 17 åren var det riktigt kul att falla tillbaka till 90-talet en stund. Sardo Numspa är först ut och alltså... skatepunk på skånska, jag blir faktiskt lite lyrisk av deras tre låtar. Deras första låt "En sista gång" känns helt komplett för den här genren med melodier, stämmor och allt som behövs. Jag vill helt enkelt ha mer. Björnkajan består av folk från Björnarna och Lastkaj 14 och med Stryparn på sång låter det väldigt mycket Lastkaj 14, det går inte att komma ifrån. Jag gillar faktiskt Björnkajan mer än Lastkaj 14. Och emo-gitarrerna tar det ett par steg från den rena trallpunken. KKPA bildades faktiskt redan 1992 men hade ett längre uppehåll mellan 2001-2010. De blandar melodier och en viss aggressivitet och resultatet blir bra, typ som ett tyngre Strebers. KKPA är skivans andra bästa band bakom Sardo Numspa. Bendel & Co låter väldigt mycket 90-tal, i både sound och texter. Det blir nästan lite för mycket. Deras låt "Tänk om" är fanimej min guilty pleasure, jag står inte riktigt ut med sången (tänk Erik Saade) och stämmorna, samtidigt går det rakt in i mig. Gillar du Räserbajs kan det hända att du gillar Bendel & Co.
M.I.D - Tills pengarna skiljer oss åt CD
