KKPA - När andan faller på CD
www.facebook.com/kkpaofficial/
Second Class Kids
Då har en ny skiva med KKPA sett dagens ljus. Tyvärr är det bara en av de sex låtarna som är helt ny. Bland annat var tre av låtarna med på Fyrtal i punkrock vol.2 och tillhörde toppskiktet på den samlingen. Den nya låten "På låtsas" innehåller förvisso partier med dubbelkaggar och hårdrockssolon men det blir ändå inte för mycket. Man får trots allt sin dos av Asta och Strebers-influerad röjig trallpunk. På ett sätt som om tiden stått stilla sedan 1993. Eller trallpunk och trallpunk, så förbannat glatt är det inte, snarare är KKPA ganska förbannade.
Visst finns de karaktäristiska slingorna där men sången är råare än det normativa vilket ger en skön kontrast. Är man inne på svensk punk finns det faktiskt en liten guldgruva här. Jag tycker att alla låtarna men framför allt "Bruna skjortor" och "Lögner" är riktigt bra. Egentligen är det två av sex låtar som är tidigare outgivna. Skivan avslutas nämligen med en akustisk version av "Lögner", om det bara är utfyllnad vet jag inte. Det spelar ingen större roll eftersom skivan håller hög klass rakt igenom.
Death By Horse - This too shall pass
www.facebook.com/deathbyhorse/
Second Class Kids
Den här skivan släpptes digitalt redan 2016 men nu har alltså Second Class Kids gjort slag i saken och släppt den fysiskt. Allt förpackat i en stilig digipack. Det är också ett bevis på att skivbolaget inte har något emot att gå utanför sin konfortzon. Men jag förstår att Second Class Kids ville ge ut skivan. Death By Horse är riktigt intressanta och bra.
Trångsynt eller ej så är Candysuck det första som dyker upp i skallen. De har båda det där punkröjiga drivet med vissa tendenser av alternative rock och ett visst stök. Men det är inte stök rakt igenom, "Never Said" går ganska rakt och har till och med ett skaparti, jag tycker det är skivans bästa låt. Ska får vi även i "Burning the witches".
Det är inte konstigt att Death By Horse har rosats eftersom de har en väldigt intressant ton. Dessutom har de en sångerska som passar ypperligt till musiken oavsett om det är punkstöket i "Bite it you scum", rockballaden "Little Girl" eller "Drive" med en musikalisk matta som doftar lite arenarock.
Det här var en fantastisk vitamininjektion. Om bandnamnet också handlar om någon form av injektion vet jag inte, men den musikaliska känslan är iallafall långt ifrån ett opiatrus. De nio låtarna på skivan är som sagt väldigt varierande men jag kan inte hitta ett enda svagt spår. Däremot mängder av melankoli, rock n roll och svårt att sitta still-punk.
Pastoratet - MVH Grannen CD
www.facebook.com/pastoratetofficiell/
Second Class Kids
Pastoratet är tillbaka med en ny EP. Den innehåller även deras förra "THLM" som bara släpptes digitalt. Jag var inte särskilt förtjust i "THLM" vilket man kan läsa här. Det är egentligen ingen större skillnad mellan de båda skivorna förutom en väsentlig del, MVH Grannen är mycket bättre. Det gör mig faktiskt genuint glad eftersom jag gillade deras debut "Sexpack" från 2012.
Jag är fortfarande inte tokkär i sången men den fungerar bra mycket bättre nu. Den känns liksom inte lika mycket grunge på den här skivan. Melodierna ska vi inte snacka om, eller ska vi det? Där är de riktigt vassa. Om Cosa Nostra och Lag Wagon fick ett kärleksbarn skulle det heta Pastoratet. Släng på lite Bad Religion och boka dem sedan till Augustibullret.
De fyra låtarna håller en jämn nivå men inledningsspåret Ställ dig upp är riktigt mysig. Sen är skatepunkdängan Skitbeteende inte heller dum. De fyra låtarna klockar in på drygt 10 minuter och sen finns som sagt även de fyra låtarna från THLM med som en bonus.
Volver - Burning Bridges
www.facebook.com/volverpunk/
AMTY Records
Volver är ett band som härjar i Boråstrakten med medlemmar från Gatans Lag och Oldfashioned Ideas. Det borde inte kunna bli dåligt och det blir det inte heller. Den lättaste vägen är nog att påstå att Volver faktiskt låter som en blandning mellan de båda banden. Men man får dock plocka bort den härliga naiviteten som Gatans Lag har samt vissa av de Oi!-element Oldfashioned Ideas har. Kvar står vi med en gatukompatibel punkrock med en amerikansk touch i stil med Swinging Utters och Street Dogs.
Det svänger faktiskt riktigt bra och är sådär perfekt melodiöst för den här sortens punk. De tappar aldrig attityden. Dessutom sitter körerna bra, som i Final Goodbye, en av skivans bästa låt. De varvar öset med lugnare låtar och partier vilket gör helheten dynamisk.
Skivan innehåller totalt 12 låtar som spelas igenom på 32 minuter. Men jag vill faktiskt uppmana att sätta den på repeat några gånger. Det känns verkligen inte som om Volver är något dussinband. För det här är bra.
Årets 10 bästa svenska skivor som recenserats på bloggen under 2018. Jag tycker att det har varit ett bra år när det kommer till skivsläpp. Det som också är roligt är att det finns band av världsklass inom vilken punkgenre man än letar. Här har ni mina 10 bästa samt en liten kommentar om hur jag har tänkt.
1. Världen brinner - Slöseri av tid. 12"
En skiva man blir glad av vid varje tillfälle. Rockig punk med en fantastisk sångerska.
2. Deny - Parasite paradise. CD
Helt klart årets bästa kängskiva. Det är så här det ska vara, bara brutalt mangel.
3. Kardinal Synd - Baltic City. 10"
Ösig melodiös punk på svenska. Skivan kvalar in på topp-10 över de bästa svenska melodiösa punkskivorna någonsin.
4. Pissjar - Apathy and cheap thrills. 7"
Käftsmällharcore. Jag gillar rocknroll-elementen också.
5. EPA - Tretton övningar i mindfulness. 12"
Svensk punk, ett jävla ös och Ammy på sång. Jag älskar hennes röst.
6. Grå Vardag - Vi tackar för visar intresse och fortsätter spela punk. 7"
Punkrock med lite old school feeling. Ett band som går från klarhet till klarhet.
7. Gråsuggorna - Kurbits i stan. 12"
Bandets sista album och en härlig käftsmäll. Manglig punkrock med vissa hardcoretendenser
8. Bleak Outlook DC - Knowledge is bliss. 7"
Ren och skär punkrock, omgrupperingen och namnbytet gjorde verkligen gott.
9. Sju svåra år - Ingen tog det som ett skämt. 7"
Saras melankoliska stämma är underbar. Punk och poesi går hand i hand.
10. Drip Feed / Les Frappés - Hoaxed / Hé Merde! split-7"
Två riktigt intressanta band. Stenhård punkrock precis i min smak.
Topper - Are we all damned? CD
www.facebook.com/toppersthlm/
A Message To You Records
Topper kommer ju alltid förknippas med hitlåten Once a punk always a punk och jag har faktiskt inte hört särskilt mycket mer med bandet sedan den singeln släpptes 2000. Men det var då och nu är nu, det här är bandets fjärde album. Topper har ett sound som gör att de borde ha en stående inbjudan till Rebellionfestivalen i England. Det enda negativa jag egentligen vill säga är att de låter som ett band som var jävligt attitydsfulla när de var unga men att attityden har mättats ut något med åren.
Men frukta inte, det låter trots det bra. Punkig rock eller rockig punk i samma still som The Boys och The Buzzcocks eller The Saints och Dead Boys. Lite sådär 77-punkpopigt alltså men då och då bryter det igenom lite attityd. Annars bär gitarrerna upp musiken bra, det är liksom mycket gitarrer och bra producerat.
I brist på riktigt ösiga låtar kommer istället melodierna fram bra, som i punkpopdängan All the little things. Även om 77-punken känns närmast Topper finns det även väldigt mycket som påminner om amerikanska The Queers. Family Girl och She's going out skulle utan tvekan kunna vara The Queers-låtar. Som ett något snällare och soligare Ramones. De nio låtarna klockar in på ungefär 28 minuter, och dom växer faktiskt vid varje lyssning.
Drip Feed / Les Frappés - Hoaxed / Hé Merde! split-7"
www.facebook.com/DripFeedSWE/
www.facebook.com/Les-Frappés-497512353786087/
Elände Records
Alltså det här är guld. Ett band jag hört tidigare och ett jag har varit riktigt intresserad av att höra. Så det var med stor nyfikenhet jag slängde på den här skivan.
Drip Feed golvade mig med deras debut-EP. Nu är dom tillbaka med två nya låtar och det är så jävla bra. Tokröjig hardcoreinfluerad streetpunk, totalt kompromisslöst. Typ som A Global Threat men skitigare. Sen är det något med Villes sång, är han helt enkelt landets bästa punksångare just nu? Deras två låtar på den här splitten följer upp debut-EPn perfekt. Det är svårt att välja en favoritlåt när båda låtarna är bra. Det som gör det ännu mer intressant är att Drip Feed förmodligen tilltalar många, oavsett om man kommer från Oi/streetpunk eller hardcore/råpunk. De är helt klart ett favoritband för mig.
Les Frappés då? Alltså Stockholmarna med en fransman på sång har intresserat mig länge utan att jag har hört dom. Men så är det ju så att fransk Oi! är fruktansvärt bra. Franska bolaget UVPR släpper mängder med fantastiska band. Les Frappés har säkert sneglat på den franska Oi-punken. De är nära att få till den där magiska känslan som flera av de banden har. Skillnaden är att Les Frappés är mycket hårdare, eller punkigare, och det gör mig inget. Det finns ju ingen anledning att försöka låta som Bombardierslåten Pour Elles bara för att de sjunger på franska. Det är ändå melodiöst och ösigt. Deras två låtar håller hög klass och den självbetitlade låten Les Frappés är något bättre än Pitié.
En av årets mest intressanta splitt gjorde mig med andra ord inte besviken. Långt därifrån, det luktar topp-10 här. Jag vill bara ha mer av båda banden.
KKPA - När andan faller på CD
