lördag 10 augusti 2019

Recension: Flyktsoda Fanzine nr 27

Flyktsoda Fanzine #27
40 sidor, A5, 3€
flyktsoda14@gmail.com

Att Flyktsoda alltid kommer tillbaka är lika säkert som... Det här är Johans andra nummer på engelska och språket flyter på bra. Intervjuer i det här numret är med Morus, Troika, Emboscada, Vicious Irene, Shaking Heads och Bad Jesus Experiment. Med andra ord band från många länder vilket är bra då man får reda på hur punkscenen ser ut där banden är lokaliserade. Sånt tycker jag är både viktigt och intressant. 

I nummer 27 är det egentligen bara intervjuer vilket Johan beklagar i ledaren men jag tror att det kommer bli mer blandat innehåll i nästa nummer. Vill du själv bidra på något sätt är det bara skicka iväg ett mail. Flyktsoda är ett alldeles utmärkt fanzine och trots att det är för mig ganska okända band blir ändå intervjuerna intressanta där fokus inte bara ligger på banden utan även på politik, punk och livet i stort. 



onsdag 7 augusti 2019

Recension: Deposit Man - Frustrate CD

Deposit Man - Frustrate CD
www.facebook.com/DepositManPunk/
Fast Decade Records

Då gör vi åter ett stopp i den finska myllan. Deposit Man har lirat ihop sedan 2014 och det här är min första bekantskap med bandet. För mig är den här skivan ganska ojämn eftersom de blandar rätt vilt. När de väl spelar punk som i inledningslåten "London is red" är det riktigt bra. Men sen övergår det väldigt mycket till grunge och det har jag väldigt svårt för. 

Nu är det här inte den värsta formen av grunge som jag hört, för det är ändå hyfsat ösigt och dessutom lyckas de bra med melodierna. Som ett uppspeedat Nirvana kanske. Men jag hade ändå önskat att de fokuserade på punken. Hur som helst finns det ju många där ute som gillar (punkig) grunge, jag är dock inte en av dessa. Skivan spelas igenom på 25 minuter.



söndag 4 augusti 2019

Recension: Käftsmäll - NR:2 CD

Käftsmäll - NR:2 CD
www.facebook.com/barflugan/

AMTY Records

Riktigt kul att höra ifrån Käftsmäll igen. Jag gillade deras debut från 2018 och uppföljaren är nog till och med snäppet bättre. Här har vi något så enkelt som bara ren punk, prefixen kan man helt enkelt strunta i. Influenserna kan nog vara hämtade från Sham 69 och UK Subs men Käftsmäll har hittat ett eget sound. Trots att det soundet inte är originellt känns det ändå fräscht. 

I låten "Du?" visar Käftsmäll att det verkligen går att skriva bra punkballader. Den bryter dessutom av öset suveränt. För ös finns det ändå gott om, både "Radioskval" och "Radhusrebell" är två rökare med klassiskt punktema i texterna. Allra bäst är sista låten "En sång för Jenny" med en text som 
verkligen berör. 

Det finns lite av det nya KSMB över Käftsmäll, däremot är Käftsmäll både genuina och riktigt bra så på det sättet skiljer det sig rejält. Här får vi dryga 14 minuter med stekhet svensk punk. Det hade varit intressant att höra hur Käftsmäll skulle fungera på en fullängdare framöver. Inte för att jag tror att det skulle vara problem, jag tycker inte att de har gjort en enda svag låt hittills.


fredag 21 juni 2019

Recension: Young Rich & Pitiful - ...in Paris CD

Young Rich & Pitiful - ...in Paris CD 
www.facebook.com/Young-Rich-Pitiful-212191438910401/

Jag tyckte om dalabandets sjutummare Ambitions on vacation från 2018 och var därför riktigt nyfiken på hur den här singeln skulle låta. Den största skillnaden är att de två nya låtarna är lite lättare att ta till sig. Arrangemangen känns något rakare, framför allt i New Bells And Whistles som är en riktig behållning. I övrigt är det fortfarande mycket Richard Hell och liknande tidig amerikansk punkrock.  Young Rich & Pitiful håller verkligen hög klass och det finns egentligen ingen anledning att bry sig om gammal skåpmat (läs klassiska band) när det finns ett band i samtiden som gör det minst lika bra. 



torsdag 20 juni 2019

Recension: Stöj Snak / Speed Dinosaurs split-7"

Stöj Snak / Speed Dinosaurs - The Mass extinction split 7"
www.facebook.com/StojSnak
www.facebook.com/SpeedDinosaurs/
5FeetUnder Records

Temat på den här splitten är ekologisk hållbar utveckling och det faktumet att människan håller på att utrota hela planeten. Och hur förmedlar man det på ett bra sätt? Jo via folkpunk. Men vilka ska göra det då? Jo danska Stöj Snak och brittiska Speed Dinosaurs med tre låtar var. Vi börjar med den danska sidan och ett band som leds av Niels H Sörensen som skrivit musiken, spelat in och producerat låtarna. 

Här samsas gitarrer med ukulele, mungiga och munspel samt andra lämpliga instrument. Det finns en stor hitpotential i Stöj Snaks musik, framför allt i den inledande låten Drink from the well. Den låten fastnar väldigt snabbt. I Apex Predator ökar tempot rejält innan det är dags för avslutande Cosmic Irony som också är riktigt catchy. Det är fascinerande att musik så långt ifrån varandra, bluegrass, punk och lite cajun, kan mötas och skapa magi. Stöj Snak gör det på ett suveränt sätt. Ett extra plus till Niels sång, han kan ta riktigt höga toner utan att det blir enerverande. 

Speed Dinosaurs från England kallar sin musik för Ukulelepunk med all rätt. Inledande Fracking är en riktig tungvrickare där man får hänga med i textbladet ordentligt. Jag hade lite svårt för den i början men det är en låt som växer rejält. Speed Dinosaurs följer inte någon rät musikalisk linje utan blandar punk, 60-tal och musikal i sina låtar. Allt är dock gjort akustiskt under folkpunkens vingar och precis som Stöj Snak gör de det på ett förträffligt sätt.


onsdag 19 juni 2019

Recension: Tear Them Down - No sleep til Aröd 12" EP

Tear Them Down - No sleep 'til Aröd 12" EP
http://www.tearthemdown.com/
Plunk Records

Tidigare skulle jag kategorisera Tear Them Down som ett punkrockband, men något mäktigt har hänt i och med No Sleep 'Til Aröd. De har tagit in mer hardcoreinfluenser i musiken vilket gör det här till en kandidat till årets skiva 2019. Så bra är den alltså. Det två första låtarna doftar lite Slapshot och Agnostic Front, alltså sådan bra amerikansk hardcore där man slipper chugga-chugga-gitarrer och metalinfluenser.  Men vi är inte klara där, för till de resterande tre låtarna blir det bitvis snällare i något som påminner mycket om till exempel Millencolin och Satanic Surfers.  

De lyckas verkligen med blandningen till 110% och får fram en fantastisk dynamik vilket jag tycker är viktigt, det är så bra rakt igenom. Om det låter så här bra på skiva kan jag bara fantisera om hur det låter live. De har många viktiga ingredienser där röjvänligt, allsångskompatibelt och energi fyller grytan. Alla låtarna håller toppklass och bäst är The Nihilistic Tone och A Thousand More. Satan i gatan, kolla upp den här skivan på stört för det här är verkligen perfektion för alla oss som gillar hardcore med melodier och schvung. 



söndag 16 juni 2019

Recension: Battletruck - First blood CD

Battletruck - First Blood CD
battletruck.bandcamp.com

Fan Battletruck, ni har ju lyckats göra något som är både bra och sisådär. Från början uppskattar jag låtarna och stämningen som infinner sig. Men vid en ytskrapning visar sig ett par skönhetsfläckar. Dessa fläckar är förmodligen en vattendelare. För att härma farmor säger jag att det är väl så här det ska låta men jag förstår mig inte riktigt på det. För de infantila delarna duggar tätt och det är delar som saknar charm. Men hur låter det då?

Jo, de inledande raderna i Battlefuck säger allt. "Horny in the midst of a combat shock. Armed to the teeth with a loaded cock". Sluskpunk med andra ord uppblandat med actionrock samt lite hårdrock. Sen tror jag att de har lånat Håkan Florås gamla utrustning. 

Refrängen i Battlefuck är riktigt skön precis som saxofonen i Hit or miss. Sen tillför synten en hel del. Från början kunde jag inte förlika mig med produktionen men efter ett tag tycker jag ändå att den har något visst. Men det kanske är för att jag gillar Onkel Kånkel.