måndag 3 mars 2014

Gigrapport: No Fun At All och Irritation, Västerås


Mark skrev den här recensionen av en spelning jag gärna gått på. Tur att han var där så vi andra får en liten rapport över hur det förflöt. Vill ni själva bidra med gigrapporter eller vad som helst, hör bara av er då till tragedifanzine@hotmail.com.


No fun at all, Irritation, Bankiren 22 februari 2014.


Jag hade en kraftig aning när det blev officiellt att No Fun at All skulle besöka Bankiren att det skulle bli slutsålt. Och så blev det mycket riktigt, krogen stängde förköpet online vid lunchtid på dagen för evenemanget och lät de runt sista 50 biljetterna ligga i dörren. Publikmässigt så dominerade folk från bruksorterna i Västmanland, också detta hade jag tippat på. Det kändes som om många var gamla vänner och släktingar till bandet och kanske inte direkt är sådana som lyssnar på så mycket punk i normala fall (jag säger det helt utan värdering). Det var lite samma gällande folk från Västerås, jag såg många som nog mest var där för att återuppliva gamla minnen från 90-talet, sådana man inte ser så ofta på punkspelningar annars numera.

Detta, om det nu är en korrekt analys-gjorde kanske att parningen mellan NFAA och Irritation inte var den bästa. Förbandet från Sala/Västerås brände i alla fall av i mitt tycke sjyst käng/crust med låtar om härliga instanser som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, mot Sverigedemokraterna och en cover på Totalitär bland annat.



Oväntat snabbt efter att dom hade gått av scenen så gick NFAA på, annars brukar det ofta dröja ganska länge mellan förband och huvudakt. Jag som inte är mycket för nostalgi personligen men de som sökte just det blev nog inte besvikna, då bandet körde låtar från i princip alla sina albums och ep`s från deras mest aktiva period. Det var ett djäkla röj från låt ett med en massa allsång från publiken och mycket folk som hela tiden halvlåg på scenen. Mest respons fick Where`s the truth, som tyvärr var den enda låten de körde från debut-ep`n Vision - inte för att jag på något sätt var besviken på låtarna de körde men girig vill alltid ha mer så, jag hade gärna hört någon till från just den skivan. Dock så förstår jag inte varför en del ropade efter covers som bandet inte ens kört, efter att en herre ropat 3-4 gånger efter låtar av Pennywise så sa Ingemar:

Vill du höra Pennywise så får du lyssna på Pennywise.

Avslutningen på denna kanonspelning blev inte helt oväntat Master Celebrator och deras tolkning av Alkohol av Gang Green. En bra kväll på alla sätt och vis, kul att se äldre band som fortfarande visar samma spelglädje som när det begav sig och inte visar något tecken på att trappa ner tempomässigt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar