Recension: We'rewolf - Rest in pieces CD

We'rewolf - Rest in pieces CD 

Kontakt: Facebook

Horrorpunk från Tyskland, kan det vara något? Jo men jag tycker det även om skivan känns uppdelad i två delar. Skivan innehåller fyra låtar och de två första låter väldigt mycket amerikansk punk typ Social Distorion och The Distillers, ja det finns likheter i sången mellan Brody Dalle och We'refolfs sångerska Lizsanity Vironess. 

De två andra låtarna däremot har starkare spår av horrorock i sig. "Jill Valentine" har en fin touch av monsterpsychobilly och är nog skivans bästa låt. Den avslutande "Rest in pieces" är inte heller dum där whooo-partiet lyfter låten enormt, den är faktiskt riktigt bra. 

We'rewolf är utan tvekan ett intressant band och jag tror faktiskt att de har ännu mer att ge framöver. Gillar man Misfits, Rancid och Social Distortion och liknande band samt har ett tycke för skräcktexter bör man absolut ge We'rewolf en chans. De fyra låtarna har en speltid på nästan 14 minuter.

Recension: Glue Crew / Checking Line split-7"

Glue Crew / Checking Line split-7" 

Contact: Glue Crew Facebook

Poo-Poo Records

Här har vi en split-sjua där Österrike möter Finland i en riktig poppunkexplosion där influenserna förmodligen hämtats från 90-talets Amerika. Glue Crew representerar Österrike och de ska tydligen sjunga på riktig Salzburg-dialekt, i mina öron är det dock bara tyska och det är egentligen inte så bara. Det låter nästan bättre än den där amerikanska college-smörjan. 

Jag kan tänka mig att Glue Crew har lyssnat både en och två gånger på Bodyjar och No Use For A Name. Det är ungefär i den myllan det hela landar. Deras två låtar är förvisso lite småtrevliga men jag saknar attityd. "San Andreas" är dock mycket bättre än "Tequila Tampons". 

På den finska sidan hittar vi Checking Line och jag är ju inte sådär överdrivet förtjust i amerikansk collegepunk. Yellowcard, Good Charlotte osv, där har min gräns redan passerat. Det som gör att jag ändå kan lyssna på Checking Line är att ljudet är med garage än lyxig studio i Los Angeles och att det är lite falskt här och där. Sen tycker jag även att deras texter är ganska roliga. Men i det stora hela är det väldigt snällt.  

De här fyra låtarna är pressade på gul vinyl och även om inte jag riktigt hittar något spännande tycker jag att man kan kolla upp båda banden om man har en fäbless för amerikansk poppunk. 

Recension: Cause A Riot - Final Broadcast (12")

Cause A Riot - Final Broadcast 12"

Contact: Facebook I Bancamp

Skivbolag: Shield Recordings, Stupido Records

För ett par år sedan hyllade jag finska Cause A Riot när de släppte kassetten som går under namnet EP 2. Nu är de tillbaka med sitt andra album och det finns ingen anledning att inte fortsätta hylla dem. Om man jämför kassetten med det här albumet är produktionen lite snyggare men deras hardcorepunk håller exakt samma mäktiga klass. Det är rejält med mollbetonade slingor, väldigt tight och i ett härligt tempo.
 

Jag måste erkänna att jag har dålig koll på band som spelar den här modernare formen av hardcorepunk med väldigt lätta emotendenser, men vem behöver andra band när Cause A Riot finns? Final Broadcast är som en boxare som bara matar högerkrok efter högerkrok. Dessutom sjunger Simo brutalt bra och desperat.  

Det här är guld för alla som gillar melodiös hc med många riff, starka refränger och en stenhård attityd. Det går inte att plocka ut en favoritlåt då hela albumet håller sådan hög klass. Med kniven mot strupen skulle jag nog ändå säga "Bombs Away", kanske mest för rock n roll-slingan som dyker upp i tre sekunder mitt i låten vilket är en briljant detalj. De 9 låtarna klockar in på 26 underbara minuter. 

Recension: Ett Steg Närmare Döden - S/t 7"

Ett Steg Närmare Döden – S/T

Contact: Facebook 

Just 4 Fun Records

Det enda jag vet om Ett Steg Närmare Döden är att de är från Småland. Så den här EPn är mitt första möte med bandet och det blev ett trevligt sådant. Första låten "Ett svart hål"  känns ganska originell och trots att det handlar om ganska vanlig svensk punk lyfter låten rejält på grund av gitarrspelet och den starka refrängen. Det är helt klart skivans bästa låt.

Kan man kalla gitarrerna för emoinfluerade? Ja jag skulle vilja säga det. Det är svårt att verkligen förklara med ord, det måste höras. Och låt inte ordet emo avskräcka. Melodierna är både molliga och bra och överlag bjuder Ett Steg Närmare Döden på riktigt ösig punk och det kan man ju inte få nog av. Jag är glad att den här skivan korsade min väg. 

De fyra låtarna klockar in på nästan 11 minuter och har man precis som jag missat detta band bör man kolla upp dom. Känslan man får av musiken påminner en del om Vånna Inget men Ett Steg Närmare Döden är mycket hårdare och punkigare. 

Recension: Tiki Hangover - Don cares not!

Tiki Hangover – Don cares not!

Contact: Facebook I Bandcamp

Här har vi ett ganska nytt band från Milano, de bildades 2019 och samma år släpptes den här skivan. Jag måste säga att den är helt briljant. Musiken har de hämtat från den tidiga amerikanska hardcorescenen och band som Black Flag, Germs och Circle Jerks. Det låter faktiskt riktigt genuint, hade någon spelat upp Tiki Hangover för mig utan att jag visste vilke de var skulle jag gissat på något band i stil med de redan nämnda. Jag brukar kunna bli lite stressad av stökig hardcore med mycket slingor och snabba taktbyten men det blir jag inte här.

De nio låtarna har en speltid på 15 minuter så det handlar om korta men snärtiga låtar. Det märks att medlemmarna i bandet både känner varandra väl och har spelat tillsammans tidigare för det är väldigt tight och välkomponerat. Ju mer jag lyssnar desto mer sätter sig låtarna och jag vill bara sprida det här till alla som gillar old school hardcore med en hel del melodier.

Hela skivan håller hög klass men jag tycker att det finns ett par låtar som sticker ut lite mer. Några av dessa är ”Disgust”, ”Perseverance” och ”Coal Train”, den sistnämnda med riktigt bra växelsång. Jag blev verkligen glad över den här nya bekantskapen och när ett nytt band släpper en så bra debut ser det utan tvekan lovande ut för framtiden.

________________________________________________

This is brilliant old school hardcore from Milano, Italy. Tiki Hangover was formed in 2019 and this is their debut record. It's not hard to hear that bands like Black Flag, Germs and Circle Jerks are important bands to Tiki Hangover. And the sound is actually very genuine.

This record contains 9 tracks and a running time of 15 minutes, so yes, the songs are short but very intense. "Disgust", "Perseverance" and Coal Train are the the songs that stands out most. I hope that people, dedicated to hardcore, will give Tiki Hangover a try, because they are totally awesome. 

Recension: Hyrda Knektar - Törnar, snår och ris

Hyrda Knektar - Törnar, snår & ris 7"

Kontakt: Facebook I Hemsida

Beat Butchers Records, Noise Of Sweden

Ju mer jag lyssnar på titelspåret Törnar, snår och ris desto mer får jag känslan av den där perfekta sommarkvällen på Tanto, eller valfri utescen. När konserten är slut och man går hem i den ljumma sommarnatten med sista låten som etsat sig fast. I ett euforiskt rus kan man inte sluta sjunga på den refrängen. Törnar, snår och ris är precis som den låten, dessutom fantastiskt kompanjerat av orgel och blås. 

Hyrda Knektar är verkligen kompatibla för festens alla stadier. Det finns en makalöst skön känsla i deras svängiga och melodiösa punkrock som även har starka spår av powerpop. Jag kan liksom inte lyssna mig mätt och då skivan klockar in på 9 minuter blir det en hel del sidbyten, men jag kastar mig hungrigt på nästa sida så fort den ena har spelat klart. 

Skulle man kunna säga att Hyrda Knektar är som en blandning av Tysta Mari och Trubbel? Ja jag tror att man kan säga det. På B-sidan finns "Ett steg till", en mollstänkare som ändå skriker fest, eller festival. Augustibuller, kom tillbaka! Skivan avslutas med en Tom Petty/Gyllene Tider cover och Hyrda Knektars version av "Vill ha ett svar" smäller både Petty och Gessle på fingrarna.  

Recension: Dividing The Scene - City Killer 7"

Dividing The Scene - City Killer 7"
Kontakt: Facebook I Bandcamp 
Aktion 08 Records

Śmierć, Drip Feed och nu Dividin The Scene. Stockholm står verkligen för kvalitet när det kommer till punk och hardcore.  D.T.S. släppte en kassett 2018 som jag inte har hört så därav är den här sjuan min första bekantskap med bandet och det här är riktigt bra hardcore. Skivan öppnar så otroligt kraftfullt med "Statement" där det bland annat vrålas ut "Fuck racism and fuck homophobia". 

D.T.S. skulle kunna tryckas in i det tidiga NYHC-facket utan att göra bort sig det minsta, jag tycker att de kan jämföras med till exempel Urban Waste, Youth Of Today. Den råa sången gör ju så klart mycket men tillsammans med en viss stökighet i musiken blir helheten till en riktigt hardcoreexplosion. Jag kan se det framför mig hur ett fullsatt och dyngsvettigt Kafe 44 når riktigt höga höjder när de drar igång titelspåret City Killer, en i mitt tycke fulländad låt. 

De 6 låtarna har en speltid på nästan 10 minuter vilket så klart innebär korta låtar. Det är svårt att lyssna sig mätt på den här skivan, det blir helt enkelt att man får byta sida om och om igen men det gör jag så gärna.