Gråsuggorna - Kurbits i stan 12"
www.facebook.com/suggorna/
Så kom den då äntligen. Gråsuggornas avskedsalbum limiterad till 100 ex. Bandet har grupperat om och heter numera Suggorna. Här får vi iallafall 12 låtar i klassisk Gråsuggorna-stil. För de har ett eget ID, kanske främst genom Jörgens sång som jag inte kan jämföra med någon eller något annat. Den gör soundet väldigt intressant.
Det är inte så mycket krångel utan mer pang på, det gäller både musik och texter. Texterna belyser dagens samhälle rakt av, både tidlösa och dagsfärska problem. Sen ger sig Gråsuggorna även i in KSMB-gate och det tycker jag att man kan få göra när det gäller ett band som haft så stor betydelse.
Musiken då, är det Sveriges enda UK82-band? Ja men typ. Det finns även en del KSMB-vibbar. Det jag kanske gillar mest med Gråsuggorna är att dom får fram en äkta känsla med väldigt mycket attityd. Lyssna bara på refrängen i Andras blod ger oss bröd. De har helt enkelt gjort en riktigt solid punkskiva. Det ska bli riktigt intressant att höra vad Suggorna har att ge pöbeln i framtiden. Den här skivan kommer att snurra ofta.
Lite kuriosa för den maniska skivsamlaren. Bandet har skrivit olika texter på skivlabeln på alla 100 skivor. Så nu är det bara sätta igång att försöka köpa upp alla ex.
Oldfashioned Ideas - Still worth fighting for CD
www.facebook.com/oldfashionedideas/
Contra Records
Oldfashioned Ideas fortsätter att släppa ett nytt album vartannat år. Jag måste erkänna att jag bara hört ett fåtal låtar tidigare. Därför är det ganska tillfredsställande att äntligen få höra ett helt album och se vad de går för.
Jag vet att det finns folk som inte uppskattar fotbollskörer men jag tillhör inte den skaran och redan där har Oldfashioned Ideas kopplat ett starkt grepp på mig. För refrängerna är fyllda av körer. Och greppet blir ännu starkare när saxofonen dyker upp.
Mixen mellan streetpunk och Oi! är tydlig och även om det känns ganska traditionellt sätter sig verkligen melodierna. De radar upp låtar som är 100 procent allsångskompatibla, lyssna bara på refrängerna i At the end of the day och Punches from below. Det fungerar bra på skiva men jag kan tänka mig att det blir ännu mäktigare live. Jag ser liksom bilden framför mig.
Om man nu måste jämföra Oldfashioned Ideas med några andra band skulle jag säga Booze & Glory och Gimp Fist. För de har alla den där street-rockiga prylen. Sen kan jag inte låta bli att nämna att sången låter väldigt nära Matt Freeman i Rancid.
Jag kan tycka att produktionen är något slätstruken men absolut inte så att det stör. Skivan består trots allt av ett helt gäng hitlåtar så det är bara att dra på högsta volym och röja. De 13 låtarna spelas igenom på 30 minuter. Skivan avslutas dessutom intressant med sista och råare låten Northbound där det nästan blir lite One Way System
Bleak Outlook DC - Knowledge is bliss 7"
www.facebook.com/bleakoutlookdc/
Pipaluckbolaget
Eskilstunabandet Bleak Outlook har omgrupperat sig och bytt namn till Bleak Outlook DC. Jag kan bara se att det har gjort gott. Något deras nya EP "Knowledge is bliss" bevisar. Visst går det att placera bandet i 77-facket tillsammans med UK Subs och flera av de klassiska banden från den eran. Jag tycker dessutom att Bleak Outlook DC fungerar lika bra som de banden. Där kanske smaken är som baken men i det här fallet föredrar jag nytt framför nostalgiskt. Sen måste jag säga att det finns en del likheter även med Menace, framförallt från deras senare period.
Låtarna har en fin blandning av attityd och melodier. När Vicious Circle står för attityden står No One Wants You för det melodiösa. De andra två låtarna har båda delarna. Jag håller No One Wants You som skivans bästa låt. Refrängen är helt enkelt underbar. Musikaliskt finns det lite spår av Bad Religion i den låten men med Thomas sång blir det något helt annat. Det blir Bleak Outlook DC.
EPn innehåller fyra låtar med en speltid på 10 minuter. Bleak Outlook borde tilltala många, inte bara de gamla 77-rävarna. Musiken känns trots allt fräsch, intressant och man vill bara ha mer.
Young rich & pitiful - Ambitions on vacation 7"
www.facebook.com/Young-Rich-Pitiful-212191438910401/
Cymbal Monkey Records
Spelar man rock n roll och kommer från Dalarna kan det inte bli annat än bra. Det känns så iallafall, och det låter dessutom så på nya EPn med Young Rich & Pitiful. Musiken är mogen på något sätt. Jag skulle inte bli förvånad över om det finns skivor med både Richard Hell samt The Only Ones i medlemmarnas skivgömmor. Blanda det med några matskedar Link Wray så börjar vi närma oss hur Young Rich & Pitiful låter. Sen påminner de om vissa band jag vanligtvis inte lyssnar på men som är rätt bra, typ The Fall eller Television när dom är på bra humör. Jag skulle egentligen behöva nämna 100 band till men namndroppandet får vara över där. Skivans fyra låtar har det mesta som behövs för att frambringa skön rock n roll. Det svänger, är lagom melodiöst, ja det är helt enkelt danskompatibelt och jag tappar aldrig intresset. Skivan spelas igenom på nästan 9 minuter och jag gillar inledningslåten Bald Man bäst.
Deny - Parasite paradise CD
www.deny.nu
Red Truth Records
Deny var ett sånt där band som dök upp då och då i de tuffare fanzinen i mitten av 90-talet. Så de har på något sätt alltid funnits med mig även om jag kanske bara hört någon enstaka låt tidigare. Efter att ha legat på is ett bra tag bestämde de sig för att börja mangla igen. Tack för det!
Skivan innehåller åtta låtar, eller nio om man kör på CDn med en bonuslåt. Jag minns hur otroligt råa jag tyckte att Disfear lät när de släppte Soul Scars 1995. Nu har jag fått den känslan tillbaka, Parasite paradise är så brutalt rå och bra. Det är där i världens bästa träsk av 90-talskäng som Deny är placerade.
Deny levererar hardcore av högsta klass, knappast innovativt men ändå så bra. Introt till första låten Inbred Insanity berättar vad som väntar och när låten drar igång är det ren magi. Även om alla låtar är pärla vurmar jag lite extra för Bring me down. Den är så snyggt byggd. Bonuslåten då? Jo, Fight Back (2018) är så bra att det är värt att skaffa CDn bara för den. Det är alltid kul när band drar in gästsångare och här är det en hel busslast som har varsin roll i refrängerna.
Det här är en dryg kvart högkvalitativ käng-hardcore och när en skiva är så här pass bra kan jag inte annat än att rekommendera den. Och jag tackar för att Deny är tillbaka.
Grå Vardag - Vi tackar för visat intresse och fortsätter spela punk 7"
www.facebook.com/Gravardag/
No Bullshit Live and Records
2017 släppte Grå Vardag albumet Allting är grått, jag tyckte att det var riktigt bra svensk punkrock, därför var det med stor nyfikenhet jag tog mig an deras nya EP. Den är precis lika bra som albumet om inte bättre, produktionen är lite råare vilket jag tror gynnar låtarna. Grå Vardag är ett otroligt intressant band där en hel del påminner om KBD-punk i stil med vad Slyngel Rekords och Re-Ken Records släpper. Tidig 80-talspunk blandas med starka streetpunkinfluenser. Sen är det dessutom väldigt allsångskompatibelt och melodiöst utan att bli för trallalalligt.
När det gäller texterna är de kompromisslösa, kängor delas ut till höger och vänster, så länge man inte själv hamnar där så är de rätt roliga. Grå Vardag behöver inte kategoriseras, det är ren jävla punk till 100%. De fyra låtarna spelas igenom på 8 minuter och jag tycker Vendettor och Jävlas ni med oss håller riktigt bra klass. Det är riktigt bra ös rakt igenom och jag uppmanar alla att skaffa den här EPn.
Sista Anslaget- Skenheligt (CD EP)
www.facebook.com/sistaanslaget/
Sista Anslaget från Linköping är en ny bekantskap för mig och en ganska trevlig sådan. De beskriver själva sin musik som streetpunk/Oi! men jag tycker kanske att det finns ännu mer hardcore i stil med Agnostic Front och Blood For Blood. Sen går det inte riktigt att jämföra dessa giganter med Sista Anslaget rent kvalitetesmässigt. Men de gör det ändå bra.
Dag har en röst som passar bättre till de snabbare och råare låtarna för då kan jag tycka att det låter som han gör sig till, att han försöker härma tuffa brittiska dialekter typ. Då är det bättre när han bara vrålar på istället. Sista låten Bastard Sons skulle kunna vara riktigt bra om det inte vore för att de försöker låta som skottar. Det kunde varit en rolig grej på en hemmafest kanske men tyvärr blir det lite skämskudde här.
Men skitsamma, skönhetsfläckarna täcks rätt bra av öset i första låten Oi! och andra låten Suicidebomber for the salvation army. Ge Sista Anslaget en chans. De har potential att bli riktigt vassa i framtiden för det finns intressanta idéer och så länge de faktiskt bara kör utan att försöka låta som något annat band.
Gråsuggorna - Kurbits i stan 12"
